HV71-bloggen

I dag är det premiär. Mycket är sig likt om man jämför med premiären förra året. HV och Frölunda startar ett par dagar tidigare än alla andra lag och möts i Kinnarps Arena. HV har i stort sett samma lag som förra året, men det är ingen hemlighet att laget är en aning försvagat. Alla som påstår annat är enögda och vill inte se sanningen.

Jag ser dock inte det som något problem. HV är inte det enda laget som har tappat spelare. Det jag är mer oroad för är hur mycket spelarna som firade SM-guld i våras vill vinna igen. Alla vet hur mycket vilja betyder i ishockey. Det är det som kommer avgöra hur säsongen blir. HV har möjlighet att försvara sitt guld, men lyckas de inte ta fram drömmen så kommer det inte att ske.

Oavsett hur det går den här säsongen så kommer jag att vara med till slutet, och jag kommer som vanligt offra både blod, svett och tårar för HV. Men jag kan tyvärr inte ändra på att jag fortfarande, fem månader efter guldkvällen, känner mig en aning tom inombords.

Jag hoppas att det ändras under resans gång.