HV71-bloggen

Jag har de senaste två veckorna väntat spänt och otåligt på ett besked av Per Ledin. Hans val av klubb nästa säsong stod mellan HV och Luleå. Pessimistisk som jag är trodde jag att han skulle välja Luleå, eftersom de verkade så jävla desperata över att få tillbaka honom att de förmodligen skulle kunnat sälja alla andra spelare bara de fick honom. Men jag hade tack och lov fel. Denna vackra vårdag är det nämligen officiellt att Ledin ska spela i HV de kommande sex säsongerna och att han därmed förmodligen avslutar sin karriär här i Jönköping.



Vilken hjälte! VÄLKOMMEN HEM, PER LEDIN!

För tillfället orkar jag inte skriva något vettigt om varken gårdagen, slutspelet eller säsongen i sin helhet, men det kommer. Jag vill i alla fall passa på att gratulera Färjestad till SM-guldet. De var tyvärr bättre än HV i finalen och är värdiga vinnare. De vann grundserien vilket tyder på att sett till hela säsongen har de varit det bästa laget. Jag tycker dock att 4-1 i finalserien är en aning missvisande. HV var värda åtminstone en till seger.

Jag är som jag skrev i natt otroligt stolt över HV. De krigade ända fram till slutsignalen och har så gjort hela slutspelet. Det här laget kommer alltid att bli ihågkommet med ett ord - hjärta. Det kan ingen ta ifrån dem. Det var inte många som trodde att HV skulle stå i final i höstas när de var nere och vände på kvalplatsen. Inte heller när de låg under i både kvarts- och semifinalen. De klarade inte av att vända en tredje gång, men de gjorde sitt bästa och det ska de ha all heder för.

HV föll med flaggan i topp. Vi är inga förlorare - vi vann ett silver!

Hemma från Karlstad med ett SM-silver. Svårt att beskriva i ord hur det känns att förlora en SM-final och bevittna ett fullsatt Löfbergs Lila Arena fira guldet. Jag är dock otroligt stolt över mitt HV. De kämpade in i det sista och gav aldrig upp. De är guld värda.

Mer kommer senare. Nu vill jag sova.

Två matcher har hunnit spelas sedan jag skrev senast. Man kan ju tycka att i slutspelstider så bör man ha hur mycket som helst att skriva om, och det är i och för sig sant, men man har näst intill aldrig tid - och när man väl har tid, då passar man på att vila och orkar inte älta alla dessa matcher. Därav sporadiskt bloggande från min sida.
 
I fredags åkte jag som sagt till Karlstad och såg HV förlora med 4-1 efter två mål i öppen kasse. HV var så nära men ändå inte. Lördagen spenderade jag i Kinnarps Arena för att hjälpa den fantastiska tifogruppen att tillverka söndagens tifo. Det var det snyggaste tifot hittills, grymt lyckat.

I går var det match i Kinnarps Arena och Färjestad vann med 3-1. Också där gjordes ett mål i öppen kasse. Den här helgen har det alltså spelats två målmässigt jämna finaler, men Färjestad har gått segrande ur båda. Nu leder de med 2-1 i matcher och två dagar i Karlstad väntar.

Det känns extremt tungt just nu och livet kommer gå under om HV förlorar den här SM-finalen. Calle Johansson verkar dock tro på HV. I går när jag, hyfsat nedstämd, stod och plockade bort alla flaggor från sittplats efter matchen, försökte han muntra upp mig genom att skrika "vi ses på fredag!". Det gjorde mig faktiskt en aning mer hoppfull.

Som så många gånger tidigare detta slutspel får jag väl åter igen skriva vi ger aldrig upp.

Foto: NBS Tifo

Resultatet av gårdagens tifo i Kinnarps Arena blev så här. Den här gången bildade sittplats "2009" med guldark, och ovanför det hängde en banderoll där det stod "Vi längtar efter ännu en guldfest". Det hela blev riktigt snyggt om ni frågar mig.
 

För övrigt så delade gårdagens matchsponsor Norrporten ut en check på 10.000 kronor till North Bank Supporters som tack för den här säsongen. Det är en present som vi borde vara väldigt stolta över. Sittplats visade även sin uppskattning genom att ge klacken en stående ovation under utdelningen. Stort!

Fan vad skönt! HV vann den första SM-finalen med 4-1. Ett något oväntat resultat. Visst trodde jag på en HV-seger, men en så klar seger hade jag inte räknat med. När Färjestad reducerade och det stod 2-1 var jag lite nervös, men annars tycker jag att HV hade matchen under kontroll bortsett från de allra första minuterna. Hela matchen var för övrigt mycket underhållande.

Det så kallade "Monstret" i Färjestads mål släppte in fyra mål. I stället var det Stefan Liv som var ett monster. Han har varit grym i det här slutspelet och som vanligt blir han bättre ju mer matcherna gäller. Han fick även väldigt bra hjälp av hela laget. HV spelade uppoffrande och stabilt, vilket de även gjorde de sista matcherna i semifinalserien. Det känns som att HV äntligen har hittat ett spel som fungerar. Matcherna framöver kommer dock bli svårare och svårare, så det enda som gäller är att bli bättre för varje match.

Det känns så jävla underbart att HV visade alla som tvivlat att de är något att räkna med i den här finalen. Nu när första vinsten är avklarad kan jag slappna av fram till i morgon då vi åker till Karlstad. Jag började längta redan när slutsignalen gick i går. Det kan väl inte finnas något bättre än det här?

I kväll är det alltså dags! Jag var som sagt på plats i Kinnarps Arena redan kl. 9 i morse för att fixa med kvällens tifo. Det kommer bli en aning kaxigt men bra. Nervositeten har smygit sig på mer och mer och frågan är hur jag ska överleva fram till matchstart. Två långa timmar kvar.

Jag tror att det väntar riktigt underhållande matcher i finalserien. Det finns inget roligare lag att möta än just Färjestad, och ända sedan HV vann mot dem i finalen 2004 så har jag velat möta dem igen. Jag tror även att det inte kommer spela någon roll om man har hemma- eller bortaplan, och tidigare statistik kommer definitivt inte vara till någon nytta. Nu börjar båda lagen om på noll och det kommer bli en tuff kamp om bucklan. Jag tror att HV kommer försvara sitt guld.

NU KÖR VI! GULDET SKA STANNA!

Jag är imponerad över Färjestads segersvit och deras enkla resa mot finalen. Det kan dock lätt glömmas bort vilket motstånd de har haft. All heder till Brynäs och Skellefteå, men innan säsongen började var detta två lag som var mer eller mindre kvalseriemässiga enligt vissa. Det var en bragd av Skellefteå att över huvud taget ta sig vidare till semifinal.

Visserligen så är jag en aning enögd, men jag anser att det är en viss skillnad på att möta HV. Dessutom ser jag det inte som en stor nackdel att HV har spelat fler matcher än Färjestad. Förra året var samma snack uppe när HV mötte Linköping. De sistnämnda hade utklassat allt motstånd till finalen och vilat en hel del, men när det väl gällde så spelade inte det någon roll.

Räkna inte ut HV!