HV71-bloggen

Det är med sorg i hjärtat jag försöker förstå att vår älskade Stefan Liv inte finns bland oss längre. Beskedet att han omkom i flygplanskraschen i Ryssland i onsdags var fruktansvärt för så många människor, och det mesta, även hockeyn, känns meningslöst just nu. Det kommer ta ett tag innan jag kommer kunna känna glädje för hockeyn igen. Jag kommer aldrig kunna se en hockeymatch utan att tänka på Stefan och på den 7 september 2011, när så många drömmar släcktes utanför en flygplats i närheten av Moskva.

En stjärna har släckts på hockeyhimlen, men Stefans stjärna kommer fortsätta att lysa i mitt hjärta. Vi HV-supportrar har inte bara förlorat en fantastisk hockeymålvakt - vi har förlorat en idol, en förebild, vår hjälte som vi sett växt och utvecklats i över tio års tid. Vi har följt honom genom förluster och segrar, vi har sett honom slå rekord, vi har firat SM-guld tillsammans med honom, vi har känt stolthet över hans framgångar i landslaget och vi alla har sett vilken otroligt varm och ödmjuk person som Stefan var. En person som alltid tog sig tid för sina supportrar, som alltid var glad, trevlig och visade sin uppskattning. Han var en av oss och han lät oss alltid veta det.

Stefan Liv var, och kommer alltid att vara, Jönköpings stolthet. Han kommer vara evigt saknad av många, men aldrig glömd. Jag har levt för HV71 i många års tid och Stefan har varit en del av HV i över halva mitt liv. En del av HV dog med honom.

Stefan berättade för mig att han brukade läsa bloggen, och om du gör det nu Stefan så vill jag säga tack. Tack för alla gånger du dragit på dig HV-tröjan, tack för att du alltid gjorde ditt bästa, tack för alla dina räddningar och alla danser på isen som du utan undantag gjorde efter varje seger, tack för de tre SM-gulden, tack för alla roliga intervjuer där du bjöd på dig själv, tack för din lojalitet till HV71 och oss supportrar, tack för dina fina ord och tack för all den glädje du gett oss, år efter år. Tack för allt. Du kommer alltid att vara nummer 1.

Vila i frid, världens bästa Stefan. ♥

Idag spelar HV mot AIK i Kinnarps. De flesta verkar vara väldigt exalterade över dagens match. Undrar om det är för att det är en kvällsmatch eller för att det är just AIK som HV möter. Det kan väl knappast vara det sistnämnda kan man tycka. SÅ roligt är det väl inte att möta seriens sämsta lag? Men lite avundsjuk på de som får se matchen på plats är jag nog ändå.

I torsdags tittade jag på Färjestad-HV. Många var upprörda efter matchen när HV förlorade, men jag tycker inte att de var så dåliga. De sköt 38 skott på bortaplan mot Färjestad. Även om inte skotten säger allt så är det ju ändå ett tecken på att de inte var helt utspelade. Det är ineffektiviteten som är problemet. När det lossnar så kommer allt bli bra.

Det jag minns mest från matchen är annars att Jonas Junland numera spelar i Färjestad. Det hade jag inte en aning om. Kul att den enda egna produkten Linköping någonsin haft i laget har gått till Färjestad. Härligt LHC!

Idag spelar HV mot Skellefteå hemma och jag sitter bänkad framför världens minsta laptop och tittar på matchen. Det här är bara andra matchen jag kunnat se den här säsongen.

Det kostar 139:- att köpa matchen via datorn. Lite kul att det kostar mer att sitta hemma vid datorn och titta på matchen än vad det gör att köpa en ståplatsbiljett i Kinnarps. För några år sen när Canal Plus började webbsända matcherna kostade det 79:- om jag inte minns fel. Sen har de bara ökat och ökat. Det är ju värt det, men ändå. Vilket skämt. Vissa lag säljer ju sittplatsbiljetter för samma pris.

Hur som helst, kul att se hockey igen. 1-1 just nu.


Tittade för övrigt på HV:s premiär med de här söta kanadensiska barnen, som undrade varför det vita laget (HV) inte gjorde några mål. Det brukar jag med undra ibland.

På plats i Salzburg! Vi har inte hunnit se så mycket av staden ännu, men har hunnit med två hockeymatcher. Vi såg slutet av Färjestads match mot Kärpät igår och sen såg vi HV mot Red Bull Salzburg. Det var kanske inte världens bästa match direkt, men den var rolig med många mål. HV låg under ett flertal gånger, hämtade upp och vann med 5-4 till slut.

Red Bull Salzburgs hemmahall är en iskall lada som säkert inte tar in mer än 3000 pers. Den är sämre än alla elitseriearenor. Stämningen igår var okej. Hemmapubliken var ganska högljudda, men vem som helst hade nog skapat tryck med sju trummor i en sådan liten hall. Bortsett från Gävlepubliken då förstås.

Här kommer lite bilder.


På väg i bilen från München (dit vi flög).


Vi fick fina överraskningar när vi kom till hotellet, förra årets Nordic Trophy-tröjor.




Färjestad - Kärpät.


HV värmer.


Red Bull Eisarena.

Skrev ju för några veckor sen att det troligtvis inte kommer bli någon uppdatering på ett tag, men i helgen åker jag till Salzburg för att se HV spela slutspelet i European Trophy så det kan nog dyka upp något inlägg här under/efter helgen. Jag har inte sett en hockeymatch sen april och har aldrig varit i Österrike innan, så det ska bli väldigt kul.

Vi hörs!

HV har haft sin ispremiär för den nya säsongen. Det känns som vanligt jättekonstigt att det redan är en ny säsong, samtidigt som guldfirandet känns som en evighet sen. Det har hänt en del sen dess. Jag har lämnat Sverige och mitt älskade Jönköping och bosatt mig i Berlin, Tyskland för ett tag. Jag vet inte när jag återvänder hem, men jag kommer i alla fall att missa grundserien den här säsongen.

Jag har, precis som efter förra guldet, inte längtat alls efter hockey under sommaren. Jag får ångest över att allt börjar om igen. Jag vill bara fortsätta njuta av guldet så länge det går.

När jag tänker tillbaka på den 24 april när HV tog sitt fjärde SM-guld så gör jag det med blandade känslor. Stolthet och lycka naturligtvis, men en liten del av mig tycker fortfarande att det är jobbigt att tänka tillbaka på det faktum att vi blev ifråntagna det roligaste och det jag sett fram emot i flera år - att vara på plats på Hovet. För många kanske det inte spelade en sådan stor roll, men för mig förstörde det en del av känslan som jag längtat efter att få känna.

Jag njöt inte under matchen och jag kunde inte känna någon glädje när Petrasek gjorde mål med bara ett par minuter kvar. När Laine avgjorde i förlängningen blev jag i och för sig precis lika glad som alla andra och just då brydde jag mig inte det minsta om att jag inte var på plats, men nu i efterhand känns det fortfarande som att något fattades.

Jag skulle inte byta ut guldet mot någonting och firandet veckan efter var nog en av de roligaste och bästa veckorna i mitt liv. Men visst känns det lite tungt att tänka tillbaka på besvikelsen jag kände ända fram till Laine gjorde det där målet.

Bloggen kommer som ni förstår inte uppdateras särskilt flitigt den kommande säsongen, men jag kommer tillbaka. Jag hoppas att ni alla får en rolig hockeysäsong.

HV, lycka till!

I onsdags var det dags för kortege genom Jönköping för att hela stan skulle få chansen att hylla våra guldhjältar. North Banks hade två lastbilsflak där vi supportrar åkte och HV hade ett flak. Slutdestinationen på kortegen var Atollen mitt i stan. Trots att det regnade konstant hade runt 30 000 människor samlats för att fira och visa sin uppskattning för HV. Vissa hade stått där ända sen förmiddagen och väntat för att få en sådan bra plats som möjligt.



Det var, precis som när HV vann guld senast, otroligt roligt att få åka kortege. Det var mäktigt att rulla in i stan och se allt folk som var där för HV:s skull. Som vanligt var det också inte förrän man såg HV stå där på scenen och ta emot folkets jubel som man fattade att vi faktiskt har vunnit SM-guld. Det är en av de bästa känslorna i världen och jag ville aldrig att det skulle ta slut.



Tack Jönköping, tack HV och framför allt tack North Banks för en fantastisk dag.


Vem bryr sig om lite regn när HV har vunnit SM-guld?