Stefan Liv - vår hjälte
Det är med sorg i hjärtat jag försöker förstå att vår älskade Stefan Liv inte finns bland oss längre. Beskedet att han omkom i flygplanskraschen i Ryssland i onsdags var fruktansvärt för så många människor, och det mesta, även hockeyn, känns meningslöst just nu. Det kommer ta ett tag innan jag kommer kunna känna glädje för hockeyn igen. Jag kommer aldrig kunna se en hockeymatch utan att tänka på Stefan och på den 7 september 2011, när så många drömmar släcktes utanför en flygplats i närheten av Moskva.
En stjärna har släckts på hockeyhimlen, men Stefans stjärna kommer fortsätta att lysa i mitt hjärta. Vi HV-supportrar har inte bara förlorat en fantastisk hockeymålvakt - vi har förlorat en idol, en förebild, vår hjälte som vi sett växt och utvecklats i över tio års tid. Vi har följt honom genom förluster och segrar, vi har sett honom slå rekord, vi har firat SM-guld tillsammans med honom, vi har känt stolthet över hans framgångar i landslaget och vi alla har sett vilken otroligt varm och ödmjuk person som Stefan var. En person som alltid tog sig tid för sina supportrar, som alltid var glad, trevlig och visade sin uppskattning. Han var en av oss och han lät oss alltid veta det.
Stefan Liv var, och kommer alltid att vara, Jönköpings stolthet. Han kommer vara evigt saknad av många, men aldrig glömd. Jag har levt för HV71 i många års tid och Stefan har varit en del av HV i över halva mitt liv. En del av HV dog med honom.
Stefan berättade för mig att han brukade läsa bloggen, och om du gör det nu Stefan så vill jag säga tack. Tack för alla gånger du dragit på dig HV-tröjan, tack för att du alltid gjorde ditt bästa, tack för alla dina räddningar och alla danser på isen som du utan undantag gjorde efter varje seger, tack för de tre SM-gulden, tack för alla roliga intervjuer där du bjöd på dig själv, tack för din lojalitet till HV71 och oss supportrar, tack för dina fina ord och tack för all den glädje du gett oss, år efter år. Tack för allt. Du kommer alltid att vara nummer 1.
Vila i frid, världens bästa Stefan. ♥
Hemma i Jönköping
För någon månad sen fick jag biljetter till en hockeymatch i Berlin. Eisbären Berlins hemmaarena heter O2 Arena och den är mycket stor och fin. Det blir nog några besök där framöver.
Sjätteplats för HV
Just nu ligger HV på en sjätteplats med två poäng upp till en fjärdeplats. Det är helt klart godkänt. Det man tyckte var en dålig start med få trepoängare har visat sig vara en ganska bra inledning trots allt. Alla extrapoäng i förlängningar och staffläggningar har gjort att HV inte har halkat efter speciellt mycket, och de har inte förlorat så många matcher.
Det är tråkigt att inte kunna se matcherna som jag är van vid, men imorgon ska jag faktiskt på hockey här i Berlin. Det ska bli spännande!
Lance Ward tar ett uppehåll
Situationen med Ward är med all säkerhet annorlunda, men jag skulle inte bli förvånad om han bryter kontraktet inom kort. Det är väl knappast en tillfällighet att han tar en paus från hockeyn just nu, efter att han knappt fått spela den här säsongen och det skrivits i tidningarna att han inte är nöjd med situationen. Vilket jag absolut förstår.
Jag hoppas att det ordnar sig för Ward och att han kommer tillbaka inom kort. HV behöver en spelare som honom och jag hoppas att även Janne Karlsson fattar det snart.
Jonas Junland och lite annat
Idag spelar HV mot AIK i Kinnarps. De flesta verkar vara väldigt exalterade över dagens match. Undrar om det är för att det är en kvällsmatch eller för att det är just AIK som HV möter. Det kan väl knappast vara det sistnämnda kan man tycka. SÅ roligt är det väl inte att möta seriens sämsta lag? Men lite avundsjuk på de som får se matchen på plats är jag nog ändå.
I torsdags tittade jag på Färjestad-HV. Många var upprörda efter matchen när HV förlorade, men jag tycker inte att de var så dåliga. De sköt 38 skott på bortaplan mot Färjestad. Även om inte skotten säger allt så är det ju ändå ett tecken på att de inte var helt utspelade. Det är ineffektiviteten som är problemet. När det lossnar så kommer allt bli bra.
Det jag minns mest från matchen är annars att Jonas Junland numera spelar i Färjestad. Det hade jag inte en aning om. Kul att den enda egna produkten Linköping någonsin haft i laget har gått till Färjestad. Härligt LHC!
Hockeykväll i Berlin
Idag spelar HV mot Skellefteå hemma och jag sitter bänkad framför världens minsta laptop och tittar på matchen. Det här är bara andra matchen jag kunnat se den här säsongen.
Det kostar 139:- att köpa matchen via datorn. Lite kul att det kostar mer att sitta hemma vid datorn och titta på matchen än vad det gör att köpa en ståplatsbiljett i Kinnarps. För några år sen när Canal Plus började webbsända matcherna kostade det 79:- om jag inte minns fel. Sen har de bara ökat och ökat. Det är ju värt det, men ändå. Vilket skämt. Vissa lag säljer ju sittplatsbiljetter för samma pris.
Hur som helst, kul att se hockey igen. 1-1 just nu.
Tittade för övrigt på HV:s premiär med de här söta kanadensiska barnen, som undrade varför det vita laget (HV) inte gjorde några mål. Det brukar jag med undra ibland.
Jag är inte bitter
Det har spelats några fler matcher nu och det går inte så bra för mitt kära HV. Inte en enda seger efter full tid på sex spelade matcher. Det är ganska kasst, trots fyra vinster på övertid.
Jag vet inte om det är för att jag befinner mig hundratals mil ifrån eller om jag bara blivit mer positiv än vanligt, men jag är inte alls sömnlös/stressad/bitter över att det går dåligt för HV. Jag är inte det minsta orolig. Vi vet ju alla hur det brukar sluta, oavsett hur det har sett ut under resans gång. När 55 omgångar är spelade, kommer HV att ligga i toppen tillsammans med Färjestad och Linköping. Precis som vanligt. Kanske inte på förstaplatsen, men definitivt inte sämre än topp 4. Det är bara onödigt att oroa sig.
Jag låter gärna Luleå, Timrå och allt vad de nu heter glädja sig nu, så gör vi det när slutspelet drar igång.
Bloggtips
Du har en bit upp till min nivå, men bra jobbat Stefan!
Adressen till bloggen är http://stefanliv.blogspot.com.
Mer från Salzburg
Den absolut viktigaste av de tre matcherna var inte finalen, utan semifinalen där HV mötte Färjestad. Det är ju såklart en hel del prestige inblandat i matcherna mot de svenska lagen, speciellt Färjestad, så den vinsten var helt klart resans höjdpunkt. I finalen mötte HV ironiskt nog Eisbären Berlin, alltså min nya hemstad. Jag blev lite överraskad när jag såg att Eisbären skulle stå för motståndet. Det var nog ingen som trodde de skulle slå ut både Bern och Jokerit (eller vilket finskt lag de nu mötte). Jag var därför helsäker på att HV skulle vinna finalen. Men jag underskattade Eisbären ganska rejält. Det kändes extra bittert att de vann eftersom jag som sagt bor i Berlin för tillfället. HV gjorde dock en bra turnering och blev bästa svenska lag i European Trophy.
Hur som helst, här kommer lite fler bilder.
Det var reklam för turneringen över hela Salzburg.
HV - Färjestad, helgens viktigaste möte.
Några härliga Bern-supportrar.
En av dem övergav Bern-klacken och satt med oss under matchen mellan Bern - Kärpät.
Efter många om och men lånade han en HV-tröja.
På platz i Salzburg
På plats i Salzburg! Vi har inte hunnit se så mycket av staden ännu, men har hunnit med två hockeymatcher. Vi såg slutet av Färjestads match mot Kärpät igår och sen såg vi HV mot Red Bull Salzburg. Det var kanske inte världens bästa match direkt, men den var rolig med många mål. HV låg under ett flertal gånger, hämtade upp och vann med 5-4 till slut.
Red Bull Salzburgs hemmahall är en iskall lada som säkert inte tar in mer än 3000 pers. Den är sämre än alla elitseriearenor. Stämningen igår var okej. Hemmapubliken var ganska högljudda, men vem som helst hade nog skapat tryck med sju trummor i en sådan liten hall. Bortsett från Gävlepubliken då förstås.
Här kommer lite bilder.
På väg i bilen från München (dit vi flög).
Vi fick fina överraskningar när vi kom till hotellet, förra årets Nordic Trophy-tröjor.
Färjestad - Kärpät.
HV värmer.
Red Bull Eisarena.
Mot Salzburg!
Skrev ju för några veckor sen att det troligtvis inte kommer bli någon uppdatering på ett tag, men i helgen åker jag till Salzburg för att se HV spela slutspelet i European Trophy så det kan nog dyka upp något inlägg här under/efter helgen. Jag har inte sett en hockeymatch sen april och har aldrig varit i Österrike innan, så det ska bli väldigt kul.
Vi hörs!
10 augusti 2010
HV har haft sin ispremiär för den nya säsongen. Det känns som vanligt jättekonstigt att det redan är en ny säsong, samtidigt som guldfirandet känns som en evighet sen. Det har hänt en del sen dess. Jag har lämnat Sverige och mitt älskade Jönköping och bosatt mig i Berlin, Tyskland för ett tag. Jag vet inte när jag återvänder hem, men jag kommer i alla fall att missa grundserien den här säsongen.
Jag har, precis som efter förra guldet, inte längtat alls efter hockey under sommaren. Jag får ångest över att allt börjar om igen. Jag vill bara fortsätta njuta av guldet så länge det går.
När jag tänker tillbaka på den 24 april när HV tog sitt fjärde SM-guld så gör jag det med blandade känslor. Stolthet och lycka naturligtvis, men en liten del av mig tycker fortfarande att det är jobbigt att tänka tillbaka på det faktum att vi blev ifråntagna det roligaste och det jag sett fram emot i flera år - att vara på plats på Hovet. För många kanske det inte spelade en sådan stor roll, men för mig förstörde det en del av känslan som jag längtat efter att få känna.
Jag njöt inte under matchen och jag kunde inte känna någon glädje när Petrasek gjorde mål med bara ett par minuter kvar. När Laine avgjorde i förlängningen blev jag i och för sig precis lika glad som alla andra och just då brydde jag mig inte det minsta om att jag inte var på plats, men nu i efterhand känns det fortfarande som att något fattades.
Jag skulle inte byta ut guldet mot någonting och firandet veckan efter var nog en av de roligaste och bästa veckorna i mitt liv. Men visst känns det lite tungt att tänka tillbaka på besvikelsen jag kände ända fram till Laine gjorde det där målet.
Bloggen kommer som ni förstår inte uppdateras särskilt flitigt den kommande säsongen, men jag kommer tillbaka. Jag hoppas att ni alla får en rolig hockeysäsong.
HV, lycka till!
Tack Jönköping!
I onsdags var det dags för kortege genom Jönköping för att hela stan skulle få chansen att hylla våra guldhjältar. North Banks hade två lastbilsflak där vi supportrar åkte och HV hade ett flak. Slutdestinationen på kortegen var Atollen mitt i stan. Trots att det regnade konstant hade runt 30 000 människor samlats för att fira och visa sin uppskattning för HV. Vissa hade stått där ända sen förmiddagen och väntat för att få en sådan bra plats som möjligt.
Det var, precis som när HV vann guld senast, otroligt roligt att få åka kortege. Det var mäktigt att rulla in i stan och se allt folk som var där för HV:s skull. Som vanligt var det också inte förrän man såg HV stå där på scenen och ta emot folkets jubel som man fattade att vi faktiskt har vunnit SM-guld. Det är en av de bästa känslorna i världen och jag ville aldrig att det skulle ta slut.
Tack Jönköping, tack HV och framför allt tack North Banks för en fantastisk dag.
Vem bryr sig om lite regn när HV har vunnit SM-guld?
Vi slutar aldrig fira!
Janne Niinimaa...
...som jag hoppas får och vill stanna i HV.
Gruppbild med Petrasek.
André fick också vara med.
Lance Ward och jag.
Ännu mer guldfirande
André Petersson lånade gärna ut sin fina hjälm.
Slutspelskungen, Adam Almqvist.
Per "Pärlan" Ledin med snygg guldtröja.
Som sagt, André var generös. "Nu ska jag aldrig mer ta av den här", sa han när det var dags att gå hem.
Stefan Liv, Sveriges bästa målvakt.
Guldfirande
Jag kommer skriva mer om guldet senare, men tills dess får ni hålla tillgodo med några av mina bilder från guldfesten i lördags efter att HV anlänt hem Jönköping.
HV:s materialare, Peter Damberg, med sitt baseballträ i guld.
David Ullström var lycklig!
Halva vår hjälte Pelle Gustafsson, som fick avsluta sin karriär med ett fjärde SM-guld.
Jag fick låna en guldhjälm.
Kris Beech ägde dansgolvet.
Oscar Sundh sa några väl valda ord om Timrå som jag inte vill skriva här, men han var i alla fall väldigt glad över att han bytt upp sig till HV.
Jukka Voutilainen, som jag lovat att älska för evigt för hans avgörande mål i final 3.
Bilder från söndagens firande kommer imorgon.
SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD!
Tack för en fantastisk säsong, HV! Nu ska vi fira i en vecka!
Ingen resa till final 6
Djurgårdens officiella förklaring är att vi inte får några biljetter på grund av att vi misskötte oss i Globen, men så är alltså inte fallet. Allt handlar om säkerheten. Hade de gått ut med den förklaringen från början hade jag kunnat acceptera det, även fast det varit tungt, men att de lägger över skulden på oss för att de inte kan garantera säkerheten i sin egen arena är fel.
Jag köper inte resonemanget om att HV får skylla sig själva eftersom de portade Djurgårdens supportrar i final 4 och 5, för det var ett gemensamt beslut. Det här beslutet har Djurgården tagit själva. Nu blir konsekvenserna av det att Djurgårdsfansen inte är välkomna på måndag i en eventuell final 7. Alla förlorar på det här och det är synd om oss supportrar som blir drabbade, både från HV och Djurgården.
Ikväll kan HV ta SM-guld och vi kommer inte vara där och få uppleva det.
Tack Djurgårdens IF för att ni förstörde en fin säsong.
Vi ska till Stockholm!
Glädjen från att ha vunnit den viktiga matchen igår byttes snabbt mot förtvivlan när jag kom hem och läste på Djurgårdens hemsida att de beslutat att inte ge oss några biljetter till lördagens final. En final där HV kan ta sitt fjärde SM-guld. Djurgården skriver att anledningen till detta är att HV-klacken på plats i Globen i måndags skulle ha misskött sig och kastat flera föremål mot personerna på läktaren under, bland annat ett "ej identifierat föremål som resulterade i en huvudskada".
För det första, det finns inte några bilder eller andra bevis som styrker detta. Det är bara Djurgårdens påståenden. Om det är ett oidentifierat föremål, hur kan de då vara säkra på att det är en HV-supporter som kastat det? För det andra, vi fick beröm av vakter och polis efter matchen för ett bra bemötande och uppförande. HV:s marknadschef, som var på plats på Hovet tillsammans med andra representanter från HV, tackade oss personligen och sa dessutom att vi skött oss "exemplariskt".
Jag själv var en av dem som stod längst fram vid räcket i Globen och jag hade med all säkerhet märkt om någon hade kastat ner saker på personerna under. Under de år jag följt HV har jag ALDRIG sett någon ur HV-klacken kastat någonting på någon. Precis som North Banks ordförande säger till Expressen, så visste vi dessutom att om vi inte skötte oss, skulle det bli konsekvenser. Något vi aldrig skulle riskera eftersom vi var medvetna om att morgondagens match kunde bli en avgörande.
Om vi hade misskött oss på något sätt under matchen, hade HV med all säkerhet fått höra det direkt efteråt och de hade då tagit upp det med North Banks. Istället har det varit helt tyst i tre dagar och tio minuter efter HV:s seger igår kommer Djurgården med detta.
När HV beslutade att inte ha någon bortaklack i Kinnarps Arena i final 4 och 5, var det ett gemensamt beslut med Djurgården. Djurgården ändrade sig senare och ville att sina supportrar skulle få komma, men eftersom de heller inte skötte sig i final 3, där de kastade in saker på isen och hoppade sönder stolar, så stod HV fast vid sitt beslut. Det är uppenbart att Djurgården gör detta för att hämnas. Det är så jävla låg nivå så det finns inte.
HV står på sig och säger att de tänker skicka upp oss till Stockholm ändå, vilket är helt rätt. Djurgården kan inte komma tre dagar efter matchen och fatta ett beslut utan HV. Speciellt inte när de inte har något som styrker deras påståenden. Vi kommer inte bara att rycka på axlarna och acceptera läget.
Vi ska till Stockholm och stötta vårat lag, så är det bara.
.......
När det blev förlängning för tredje matchen i rad kändes det lite som att det var dags för HV att förlora. Och så blev det också. Nu står det 2-2 i matcher. Jävla skit.