HV71-bloggen

Gott nytt år, alla läsare! Nu är det år 2009 och jag hoppas att detta blir ett lika bra hockeyår som förra året. Jag hann inte sammanfatta det gångna året på nyårsafton, så jag gör det nu några dagar i efterskott. I stället för att skriva en lång text väljer jag att sammanfatta månad för månad.

Januari:
Jag bloggade på Aftonbladet, HV ledde serien och jag hann med att åka till Göteborg, Karlstad, Linköping, Gävle och Stockholm på bortamatcher. HV värvade Johan Lindström från Mora, som än i dag är kvar i laget. I slutet av månaden meddelade Fredrik Stillman att det inte skulle bli några fler nyförvärv innan transferfönstret stängde. Truppen var komplett och det var detta lag som skulle slåss om SM-guldet. Seriesegern närmade sig allt mer ju längre månaden led. Det jag minns bäst från månaden är nog Lasse Anrells krönika där han tokhyllade HV.

Februari:
Jag började längta till slutspelet mer och mer. Som vanligt var jag på en hel del bortamatcher, och den jag minns allra bäst är självklart vinsten med 4-0 i Cloetta Center där HV:s andramålvakt Andreas Andersson gjorde både en assist och ett mål. Den 29 februari säkrade HV seriesegern och slog klubbrekordet för poäng på en säsong. Livet kändes underbart.

Mars:
HV avslutade grundserien ganska dåligt men eftersom matcherna var totalt betydeleselösa kvittade det. Jag var nervös när HV skulle välja sin kvartsfinalmotståndare. HV fick välja mellan Skellefteå och Djurgården och valde tack och lov de förstnämnda. Den 9 mars startade resan mot guldet när första kvartsfinalen spelades i Skellefteå Kraft Arena. HV förlorade matchen med uddamålet. HV vann resterande matcher och gick vidare till semifinal efter 4-1 i matcher. I semifinalen mötte de Timrå, och det var först här jag började tvivla på om det verkligen skulle hålla hela vägen. Den tredje semifinalen var en av de jobbigaste på hela säsongen och HV förlorade med uddamålet efter ett "sekunddrama" där Puistola kvitterade en hundradel för sent. De två sista dagarna av mars hade HV två raka hemmamatcher där de först kvitterade till 2-2 och sedan vände semifinalserien till 3-2.

April:
April var den bästa månaden på hela året och förmodligen i hela mitt liv. Den började med att jag åkte upp till Timrå för tredje gången på en vecka, för att förhoppningsvis se HV gå vidare till final. Timrå gjorde första målet i matchen men sedan vände HV och Johan Åkerman avgjorde med sitt 2-1-mål. Finalserien drog sedan igång, och det var minst sagt två turbulenta veckor. HV gjorde en dålig första match och förlorade med 6-4, och när de sedan även förlorade den andra SM-finalen på hemmaplan så trodde jag på allvar att det var kört. Men i hockey är ingenting omöjligt och HV vann den livsviktiga, tredje matchen i Cloetta Center i förlängningen, och det var där som det vände. Matchen därefter vann HV med 5-1. Match nummer fem skulle bli den häftigaste jag någonsin har sett. HV stod för en osannolik vändning med fem mål på sju minuter, och hade efter den matchen en chans att ta hem guldet i Linköping fredagen den 18 april. HV tog ledningen i matchen, Linköping kvitterade och med ungefär åtta minuter kvar av ordinarie tid tog HV ledningen igen. Hoppet  som tänts släcktes när Linköping ännu en gång kvitterade med fem minuter kvar. Förlängning väntade och där avgjorde Eric Johansson efter 5.42. HV var svenska mästare. Dagarna efter guldet befann jag mig i en konstig bubbla. På söndagen hade vi guldkortege och det var först där jag fattade vad som hade hänt, att min dröm gått i uppfyllelse.

Maj, juni och juli:
Hockeysäsongen var över och jag kände en konstig tomhet i hela kroppen. Jag var förstås fruktansvärt nöjd över guldet  men kände mig på grund av det mätt på allt vad hockey heter. Jag mådde dåligt över att hela guldresan var över och klarade knappt av att titta på/läsa om guldet.

Augusti:
Jag flyttade från Aftonbladet och startade den "nya" bloggen. Jag kände mig fortfarande mätt på hockey, men den känslan försvann mer och mer under månadens gång. Jag var på en del träningsmatcher. Försäsongen gick så där för HV.

September:
Säsong 2008/2009 startade den 15 september med en storvinst mot Frölunda. Därefter gick det tungt och HV låg som sämst tia i tabellen. I slutet av månaden led HV av skadeproblem och jag var väldigt bitter. Förra säsongens guldspel var långt borta.

Oktober:
HV spelade sin första match i Champions League där de vann mot SC Bern med 6-2. Efter det började läget ljusna en aning och HV klättrade till femma i den jämna tabellen. HV värvade i samma veva Kris Beech, som skulle visa sig bli en succé, och Nicholas Angell anlände på sitt artistkontrakt. HV hade skapat sig en dålig vana att släppa in första målet i matcherna, men den 28 oktober gjorde HV äntligen första målet i matchen - mot Linköping på bortaplan. I slutet av månaden åkte jag till Finland för att se HV spela sin andra CHL-match. En underbar och oförglömlig resa som dock slutade illa och jag kunde inte gå på två månader efteråt.

November:
Jag missade många matcher på grund av skada, bland annat en resa till Schweiz där HV förlorade mot SC Bern. Månadens, och årets, helt klart största chock kom när Andreas Jämtin skrev på för ärkerivalen Linköping. Samtidigt låg HV åter igen på en tionde plats i tabellen och i stort sett allt gick emot dem. Men den 15 november nere i Ängelholm vände allting när HV vann, och därefter väntade en svit på ett tiotal raka matcher utan förlust. Dock många oavgjorda matcher.

December:
HV spelade bättre och bättre och började sakta men säkert klättra i tabellen. Den 8 december kom Jämtin tillbaka till Kinnarps Arena i "fel" tröja och det uppmärksammades stort. Under jul fick vi beskedet att Kenta Johansson inte kommer att fortsätta träna HV efter denna säsong. HV avslutade året med fem raka segrar och har klättrat upp till toppen av tabellen igen.

Magnus Wernblom lägger av med ishockeyn. Jag kommer inte att sakna honom. Minns ni det här psykutbrottet han fick på Jämtin i en av kvartsfinalerna 2004?



Kvartsfinalerna det året var något alldeles extra tack vare Jämtin och Wernblom.