Var är ni, HV?

Nu är jag hemkommen från Kinnarps Arena där jag sett HV förlora ännu en match. Den här gången svider det extra mycket eftersom motståndarna var Linköping.

Åter igen startade HV matchen katastrofalt. Linköping gjorde 1-0 redan efter 2 minuter, vilket betyder att HV hamnat i underläge i alla sju matcher de hittills spelat av den här säsongen. Oerhört frustrerande. Inte nog med det så gjorde de 2-0 innan perioden var slut, och ökade på till 3-0 i den andra perioden.

Sen, när det redan var för sent, vaknade HV. Då hade Yared Hagos hunnit bli skadad och HV hade därmed endast två riktiga centrar kvar. Daniel Grillfors, vanligtvis back, fick agera tredjecenter. I det läget är det näst intill omöjligt att hämta upp ett 3-målsunderläge mot ett Linköping med självförtroende som räcker och blir över.

Matchen slutade till slut 3-1, efter att Johan Davidsson gjort sitt första mål för säsongen. Det kändes som att han var på isen ungefär halva matchen.

Allt känns jävligt bittert just nu. Jag känner inte igen mitt HV71.

Har någon en center över?

Ännu en spelare, Jukka Voutilainen, har blivit skadad inför kvällens match mot Linköping. Voutilainen är den spelare jag minst ville se skadad med tanke på att han är en av få spelare som klarar av att spela center. Nu när även Hrdina är skadad så står HV där igen med endast tre centrar, varav två av dem - Hagos och Falk - inte klarar att leda en andrakedja.

Tidigare var det backsidan som var utsatt i HV men nu är det i stället brist på forwards. Trots det så tror jag att en HV-seger i kväll inte är en omöjlighet.

Kämpa HV!

Silver på besök

I dag är det dags för HV att börja prestera. Linköping kommer på besök, och är det någon match som ska vinnas så är det den här. Vissa medgångssupportrar har kläckt ur sig att HV ska vara glada om de lyckas undvika att förlora med tvåsiffrigt resultat. Jag är däremot övertygad om att det vi saknat hos HV hittills kommer att visa sig i dag - viljan att vinna.
 
Det är inte bara på läktaren man brukar märka att det är just Linköping som står för motståndet. HV gör alltid extra bra matcher mot dem och det brukar vara välspelade och underhållande tillställningar. Sen premiären mot Frölunda har vi fått se HV göra fem skitmatcher, men i dag är jag som sagt övertygad om att de plockar fram förra säsongens guldspel igen.

Jag längtar till introt drar igång. Det kommer förmodligen svida i alla LHC-hjärtan och de kommer påminnas om att de fortfarande bara är ett silverlag - att bucklan tillhör Jönköping!

Lance Ward - snart tillbaka?

I går, mitt under pågående match, fick jag höra ett spännande rykte. Nämligen att Lance Ward är på väg tillbaka till HV71. Det dröjde inte länge förrän hela stan hört samma sak. Jag tar det förstås med en nypa salt eftersom jag inte har en aning om hur detta rykte uppstod och vem som startat det. Men särskilt omöjligt är det nog inte, med tanke på att HV har brist på backar - och speciellt backar av den speltypen som Ward är.

Jag skulle älska att se Ward i HV-tröjan igen. En sådan profil som han var lämnar alltid ett tomrum efter sig. Sportsligt sett så var Ward långt ifrån HV:s bästa back under sina två år här, men den spelstilen som han har saknas enligt mig i årets upplaga av HV71.

Det återstår att se om det blir någon comeback inom den närmsta tiden.

Tack, HV

HV gav mig en fin födelsedagspresent i form av en seger mot Luleå. Matchen slutade 3-2 till HV, men man kan minst sagt säga att det var med nöd och näppe det blev tre poäng. Luleå reducerade med tre minuter kvar och sen kändes de återstående minuterna som timmar. Tack och lov hade Stefan Liv en riktigt bra dag, till skillnad från Luleås målvakt, och stoppade det mesta.

Poängen var verkligen välbehövliga och HV klättrade från tionde till sjundeplats. Det känns förstås mycket bättre, men själva insatsen i matchen är knappast något som går till historieböckerna. Det räckte dock mot ett ineffektivt Luleå.

***

Kenta hade gjort spännande ändringar i laget. Det roligaste av allt var att se Simon Önerud i andrakedjan tillsammans med Voutilainen och Laine. Önerud var lätt en av de bästa i går och gjorde 1-1-målet. Visserligen var det en rejäl målvaktstavla, men ändå. Kul att han tar tillvara på chansen han får. Han blir bara bättre och bättre.

***

Voutilainen var som vanligt iskall när han satte straffen som HV tilldömdes i andra perioden. Situationen som föranledde straffen såg för övrigt ut likadan som när HV mötte Södertälje tidigare i veckan. Den dömdes för att en Luleåspelare blockerade pucken med handen i målgården. Jag visste inte att det fanns en sådan regel förrän en HV-spelare gjorde samma sak i tisdags.

I dag gäller det!

I dag fyller jag 18 år. Det jag önskar mig mest av allt är en HV-seger uppe i Luleå. Det är väl inte för mycket begärt?

Kenta har ändrat om en hel del i laget. Hur återstår att se, men jag tror och hoppas att förstakedjan är splittrad. Med Hrdina och Staal skadade så ser det faktiskt ganska tunt ut i övriga formationer, därför är det nog bra om spetsen i laget sprids ut.

Jag tycker att det märks väldigt väl att Hrdina är borta. Falk har tagit hans plats som andracenter, men han håller inte måttet för det - precis som vi såg förra säsongen. Falk är oerhört viktig för HV, men han ska spela i en tredje- eller fjärdekedja där hans största uppgift är att avlasta för de andra.

Trots allt så tror jag faktiskt på seger i dag. HV brukar vara bra på att vända motgångar och vinna när det verkligen gäller, och nu kan man ju minst sagt säga att det är en sådan match som väntar.

Småländska HV

Jag blev irriterad när jag läste den här krönikan. Mattias Ek, Expressen, får det att låta som att HV aldrig vågar satsa på sina egna spelare utan alltid väljer att värva utländska importer i första hand.

Jag tycker inte att HV förtjänar den stämpeln, med tanke på att inför den här säsongen så kontrakterade de inte mindre än fyra talanger som förra året spelade i J20-laget. Och vad jag vet så finns det inget lag i serien som har fler spelare från bygden än HV71.

Visst, det kanske var en aning dumt av HV att inte låta junioren Robin Karlsson spela och i stället värva en finsk, kontraktlös spelare när de hade ont om backar. Men över lag har HV blivit mycket bättre på att ta hand om sina egna talanger. Därför är det synd att den där krönikan skrevs.

"Artisten" Angell

Fick via HV:s hemsida se att Nicholas Angell, backen som anländer till HV om en månad, i går gjorde mål i klubben där han startar sin säsong - norska Stavanger. Angell kommer säkert att tillföra HV en hel del, och helst av allt så skulle jag vilja att det blev oktober redan nu så att han kunde ansluta till den övriga truppen. Men jag ställer mig fortfarande frågande till varför HV tar in honom som en "artistspelare".

För det första så anser jag att det ultimata är att ha alla spelare tillgänliga redan från start och att därmed slippa gå runt och vänta på någon i tio matcher. För det andra är Angell ingen världsstjärna som ska ha en sån bra lön att HV inte har råd att betala för honom under en hel säsong.

Men nu är det som det är och vi får följa Angells äventyr i Norge än så länge. Misstänker att det inte är den bästa uppladdningen direkt. Hockey är väl inte Norges starka sida, om man säger så.

Dagen efter

I dag är det roligt att gå in och läsa tidningar, bloggar och forum. Folk som efter premiären förra veckan var helt lyriska och skrev saker som "ingen kommer kunna stoppa HV från ett nytt guld" och "HV har minst ett lika bra lag som Frölunda och Linköping", skriver nu att HV:s trupp är alldeles för dålig och att Stillman har tagit sig vatten över huvudet.

Det har gått fem omgångar! Om folk redan drabbats av panik så är frågan hur de ska överleva säsongen ut. Det är trots allt 50 omgångar kvar innan slutspelet börjar. Och i slutspel kan jag för övrigt garantera att HV kommer vara.

***

Expressen skriver att publiken i Kinnarps Arena "lämnade arenan i missnöje" innan tredje perioden var slut i går. Här kommer den odramatiska versionen: Vissa delar ur publiken lämnade arenan när Skellefteå gjorde 3-0, det vill säga när det var mindre än två minuter kvar av matchen. Och det finns det alltid folk som gör, oavsett om HV vinner eller förlorar.

Tyvärr finns det människor som prioriterar att komma hem två minuter tidigare och slippa köa på parkeringen, i stället för att stanna och se klart matchen.

Varning!

HV förlorade med 3-0. Jag minns inte ens senast de blev nollade på hemmaplan. Det svider, och jag tänker inte skriva mer än så om matchen.

Jag varnar härmed folk för att prata med mig i morgon.

Matchdag

Nu börjar jag bli nervös inför kvällens match. Jag brukar sällan vara nervös en torsdagsmatch mot Skellefteå, men det känns som att detta inte är en "vanlig" match. HV behöver verkligen tre poäng. Poängsnittet hittills är inget att skryta med, och även om det inte är någon katastrof att plocka fyra poäng på fyra matcher så är det heller inte godkänt för ett så bra lag som HV.

Det som har ställt till det för HV är starten på matcherna. I varenda match har de låtit motståndarna koppla ett grepp om matchen och HV har fått jaga. I kväll vill jag se att HV visar vilket lag som är hemmalag direkt från start och att de ångar på med sin HV-hockey. Jag vill också att fler formationer än förstafemman ska visa vad de går för.

Det ser ut som att det är Nicklas Dahlberg som står i mål för Skellefteå. Enligt Viktoria är han bättre än vad Andreas Hadelöv är, men "brukar lämna ytor vid axlarna". Tack för tipset!


Minnet är bra men kort

I morgon har HV71 hemmamatch mot Skellefteå. En av mina bästa vänner, även hon en före detta Aftonbladet-bloggare, är Skellefteå-supporter. Jag brukar i stort sett alltid få sms-rapporter från Skellefteås matcher och för några år sen kunde jag mer eller mindre allt om laget, allt tack vare Viktoria. Därför brukar jag också unna Skellefteå framgång.

Jag och Viktoria talades vid tidigare i dag, och som vanligt kom vi in på ämnet hockey.
Viktoria: I morgon ska Skellefteå AIK ta säsongens första trepoängare!
Jag: Det hoppas jag verkligen. Och jag hoppas även att HV gör det.

Tjugo minuter senare slog det mig att HV och Skellefteå faktiskt möter varandra, varpå jag genast kontaktade Viktoria och tog tillbaka mitt uttalande. Skellefteå får gärna vinna alla övriga matcher, men när de möter HV unnar jag dem minsann ingen seger.

Humor:

Varenda gång jag är i Axa Sports Center så har jag roligt åt detta.

Ett tomt prisskåp i Axa Sports Center.

Om jag inte är helt dum så ska detta föreställa två prisskåp. Prisskåpen är som ni ser helt tomma. Jag förstår inte syftet med att ha dem i arenan när det inte finns någonting i dem.

En kväll i Södertälje

I går var jag i Axa Sports Center. HV startade matchen mot Södertälje uselt men gjorde en okej andra och tredje period. Matchen slutade till slut 3-3.

Efter första perioden stod det 2-0 till Södertälje och jag blev lite orolig. Men HV tog över matchen med tre raka mål i den andra perioden. Efter det kändes det som att en efterlängtad seger var nära. Södertälje förstörde dock den känslan genom att göra 3-3 på ett straffslag.

***

Hrdina spelade inte. Det sades att han hade fått magsjuka, vilket jag inte trodde på. Med tanke på att Hrdina blev bänkad i sista perioden i söndags kändes det som att magsjuka bara var en bortförklaring för ännu en petning. Men i dag ändrades hans tillstånd från magsjuka till ryggproblem, så mina misstankar är nu borta.

HV har förresten drabbats av väldigt mycket skador i inledningen av säsongen. Hrdina, Fredriksson, Johansson, Staal, Halvardsson och Torp är skadade just nu. Det känns oerhört tråkigt.

***

Publiksiffran i Axa Sports Center var 3318. När man ser en sådan siffra är min första tanke att Södertälje inte förtjänar ett elitserielag. All heder till de människor som var där, men jag undrar vad som egentligen krävs för att fler ska skippa TV-soffan och ta sig dit. Södertälje har ett bättre lag än på länge och har startat säsongen bra. Räcker inte det?

Jag var besviken över den "dåliga" publiksiffran (6893) i söndags när HV mötte Brynäs. Det fattades 100 personer, vilket är väldigt ovanligt i Kinnarps Arena. Jag borde i stället ha varit glad över att HV inte har det lika illa som vissa andra lag.

Mot Södertälje!

I dag är det matchdag igen. Jag känner mig helt lyrisk över det, trots att det är en vanlig vardagsmatch mot Södertälje som står på schemat. HV har två raka förluster bakom sig. Hade de inte startat sin säsong med att spela omgång 7 mot Frölunda så hade de just nu stått på noll poäng, vilket jag som är pessimist inte kan låta bli att tänka på. Vinst i kväll känns därför viktigt. Alla vet vad en dålig start på säsongen kan betyda.

Jag fick för ett par dagar sen en fråga om jag har något emot Södertälje, eftersom jag ofta skriver negativt om dem. Mitt svar är att jag inte har något emot Södertälje som klubb (undantag när HV möter dem förstås) - däremot ogillar jag sättet de spelar på. De är starka defensivt och lever mer eller mindre på att de är duktiga på att försvara sig. HV brukar ha svårt för sådana lag, och jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt att titta på sådana matcher.

Det ska trots det bli roligt att åka upp till Södertälje. Avståndet är bekvämt (ca. 30 mil) och jag gillar Axa Sports Center. Håll tummarna för att vi får åka hem nöjda och glada.

Firandet tar aldrig slut...

HV71 vann SM-guld för fem månader sen, men inte förrän förra helgen så fick jag fira det med guldtårta. Det var förstås den godaste och snyggaste tårtan jag någonsin har ätit. Jag mådde dåligt inombords när jag till slut var tvungen att skära sönder den.



Till och med ett par brynäsare åt av denna underbara skapelse. Jag inbillar mig att det var därför som Brynäs vann över HV i går.

Backvärvning

Jaha, det blev visst en backvärvning i dag. Dock inte Petri Liimatainen som jag skrev om tidigare, utan en 31-årig spelare vid namn Veli-Pekka Laitinen. Laitinen har skrivit på ett kontrakt som gäller fram till den 9 november. Debuten sker redan i morgon mot Södertälje, där jag finns på plats. Laitinens statistik imponerar knappast men just nu måste man väl vara glad att HV över huvud taget har några backar att tillgå.

På tal om backar är det enligt HV inte så illa med Johan Halvardsson som man befarade. Det har vi visserligen hört tidigare, så jag vet inte vad jag ska tro. Men jag hoppas i alla fall att det stämmer den här gången.

"Krisen" på backsidan

Det är "backkris" i HV71. Halvardsson, Torp och Puistola är skadade, och Angell anländer inte förrän i oktober. I matchen mot Brynäs i går hade HV fyra ordinarie backar.

Jag tycker att HV redan från början gjorde en chansning när de gick in i den här säsongen med åtta backar, varav en som sagt anländer i oktober, och två av dem (Halvardsson och Torp) var skadade hela förra säsongen. Nu är hälften av backarna borta och HV måste lösa detta fort.

Å andra sidan tycker jag inte att det ska göras några panikvärvningar. Jag vill inte att HV ska plocka in vem som helst i laget. Aftonbladet meddelar att de är ute efter en 39-åring vid namn Petri Liimatainen, som tydligen spelat i både AIK, Södertälje och Malmö tidigare. Det verkar vara ett korttidskontrakt på en månad som är aktuellt.

Jag är tveksam till detta. Den här Liimatainen är som sagt 39 år. Ska man värva en 39-åring ska det vara någon utöver det vanliga. Den uppfattningen får inte jag av Liimatainen. Det handlar visserligen om ett korttidskontrakt, men tillfälliga lösningar blir ofta fel.

HV borde, i stället för att värva första bästa back som är ledig, vara iskalla och vänta tills det dyker upp en back som de kan tänka sig behålla för resten av säsongen.

Besvikelse

Jag är så jävla besviken. HV förlorade mot Brynäs. HV skapade inte många chanser över huvud taget, och det är i sådana matcher man står och funderar över varför man gillar ishockey.

***

Brynäs spelade precis som de brukar. Smart och effektivt men fruktansvärt tråkigt. Brynäs tränare sa efter matchen att han tycker att de var fantastiska. Om Brynäs var fantastiska i den här matchen så vill jag knappt veta hur uselt de spelar när de är dåliga. Jag tycker att de var medelmåttiga i dag, men förtjänade helt klart segern.

***

Pelle Gustafsson gjorde inget poäng, trots vår fina banderoll där det stod "38 ÅR UNG, PELLE ÄR VÅR KUNG" som vi fixade i går kväll. Jag kan tyvärr inte ladda upp bilder i bloggen av någon konstig anledning, men det finns en bild på banderollen i bloggen på HV:s hemsida.

***

Kenta bänkade Jan Hrdina i tredje perioden, med motiveringen "han bidrog inte". Helt rätt! Den som inte bidrar med något ska bänkas, oavsett vem det är. Jag hoppas att bänkningen får en positiv effekt på Hrdina, som är en av mina favoritspelare.

Söndagshockey

I dag spelar HV71 match mot Brynäs. Ett av de värsta lagen att förlora mot är just dem. Det sitter i sedan min barndom. För er som inte vet så kommer jag från Söderhamn, 5 mil utanför Gävle. Och det var inte lätt att gå till skolan dagen efter att HV förlorat mot Brynäs, vilket de mer eller mindre alltid gjorde när jag bodde där uppe.

Numera är det inte lika svårt att besegra Brynäs, och den här säsongen anser jag att de har sitt sämsta lag på många år. Bland annat har de tagit över den gamla HV-backen Ola Svanberg, vilket jag skrattade gott åt när jag såg. Ola var som bäst nionde back i HV, ungefär.

Jag har hört en del lovord om den unga Brynäs-målvakten Jacob Markström. Han är säkert jätteduktig, men som vi alla vet så brukar de sämre lagen i serien spela en defensiv tråkhockey som gör att de släpper in mindre mål än vad de i toppen gör, som klarar av att spela en roligare, offensiv hockey med mycket fart och många mål. Därför är det svårt att bedöma Markström.

Hur som helst, det ska bli underbart att se hockey igen. Jag har längtat sen den stunden då slutsignalen gick i Timrå i torsdags. I natt drömde jag dessutom att Stefan Liv gjorde ett mål. Det bör kanske ses som ett gott tecken.

Det svänger fort

Det svänger fort i ishockey. För en vecka sen så var Frölunda redan svenska mästare enligt 99% av hockey-Sverige. Nu är det helt plötsligt HV som bär favoritskapet, enligt en av Aftonbladets omröstningar. Frölunda, som förlorat två matcher i rad, har sjunkit som en sten i folks ögon. Tänk vilken panik det kommer spridas i Frölunda om de förlorar i dag också. Jag njuter av tanken.

***

Jag längtar verkligen till i morgon när det är dags för HV att spela hemmamatch igen. Jag ser fram emot att se introt, höra måljubel och känna den sköna stämningen. I kväll ska vi förbereda lite genom att göra en hyllningsbanderoll till en speciell person.


Nere på jorden

Nu är jag nere på jorden igen. HV förlorade mot Timrå med 6-5. HV var urusla i den första perioden och det stod 2-0 efter tre minuter. Efter tio minuter stod det 4-1. Tyvärr blev jag inte allt för förvånad. Det är så typiskt att inte vara redo från start när man vunnit med stora siffror matchen innan. HV gjorde visserligen bättre ifrån sig i andra och tredje perioden och var väldigt nära en kvittering, men det kändes som att Timrå var ett steg före hela matchen.

***

Stefan Liv hade ingen rolig start på matchen, även om jag inte tycker att han kunde göra så mycket åt målen. Men Stefan stod kvar matchen igenom. Helt rätt, tycker jag. Det hjälper sällan att byta ut målvakten. Jag har aldrig trott på den lösningen. Den som startar i mål ska fullfölja matchen om inget oförutsett händer.

***

Jag mår bra när jag tänker på Pelle Gustafsson. Fem mål och en assist på två matcher! Hade det varit Johan Åkerman så hade jag kanske inte höjt på ögonbrynen, men Pelle, som i slutspelet stundtals var bänkad i HV och som gjorde tre mål på 38 matcher förra säsongen - vilken förvandling! Jag hoppas att hans flyt fortsätter.

Måste också nämna Johan Davidsson, sex assist, och David Petrasek, fem assist. De gamla gubbarna har börjat säsongen strålande.

Dags för bortamatch

I dag spelar HV sin första bortamatch för den här säsongen. Tråkigt nog spelas den i E.ON Arena, 70 mil härifrån. Senast HV mötte Timrå var i slutspelet. Den sjätte semifinalen i Timrå, där HV gick till final, är ett underbart minne. De övriga bortamatcherna i semifinalserien var däremot jobbiga. Det var alltid ett sånt jäkla liv på publiken och dessutom förlorade HV. Jag mår än i dag dåligt när jag tänker tillbaka på besvikelsen efter den matchen där HV hade en kvitteringspuck inne ungefär en hundradel för sent.

Men nu är det en ny säsong och jag tror inte att jag insett hur mycket jag saknat att stå i Kinnarps Arena under sommaren. Jag njöt under hela matchen i måndags. Det kändes underbart att vara tillbaka och ha en hel säsong framför sig. Tidigare har jag haft en pessimistisk syn och tänkt att det inte är lika roligt att vinna guld två år i rad, men nu drömmer jag redan om att få se Davidsson lyfta bucklan igen.

Jag blev positivt överraskad av HV:s spel. Premiärer brukar oftast inte innehålla särskilt bra spel från något av lagen, men HV började så som de avslutade den förra säsongen. Jag hoppas att de inte är för kaxiga i dag eftersom de vann med så stora siffror. Om de går in i matchen med rätt inställning så kommer förhoppningsvis "serieledningen" hålla i sig även efter i kväll.

Halvardsson ger inte upp

Säsongen har knappt börjat men HV har redan ett antal spelare på skadelistan. En av dem är Johan Halvardsson. Han har mer eller mindre varit knäskadad 1½ år. Jag minns matchen han blev skadad väldigt väl. Det var i januari 2007 uppe i Skellefteå, första gången jag var där. Redan när han klev av isen insåg jag att det var en allvarlig skada.

Det har rapporterats hit och dit om att hans karriär skulle vara över, men till Expressen sa han här om dagen att han inte tänker ge upp såvida inte läkarna säger att karriären är körd.

***

På tal om inget. I stort sett alla tippar Södertälje högt upp i tabellen. Jag har till och med sett att vissa tippat dem på fjärdeplats (!). Vad har jag missat? Så bra är de väl inte om man jämför med de andra lagen? Om Södertälje hamnar ovanför HV i tabellen ska jag överväga att byta lag.


Mästarklass!

Nu är det igång på allvar! Den bästa årstiden av dem alla är här och jag njuter när jag går in och läser om gårdagens premiärmatch på diverse hockeysidor. HV gjorde en klockren premiär och förnedrade hypade Frölunda med 6-2. I dag är jag glad och stolt.

Jag blev överraskad av många spelare. Per Gustafsson, David Fredriksson och Björn Melin tillhörde de bästa. Andrakedjan med Melin - Hrdina - Laine tror jag kan bli en succé. Laine har imponerat på mig på försäsongen och fortsatte med det i går, och Melin ser ut som den Melin vi saknade en aning förra säsongen.

Introt innan matchen var mäktigt. Det visades en tillbakablick från Cloetta Center den 18 april. Perfekt start. Det ska synas att det är HV som är svenska mästare och att guldet fortfarande är i Jönköping. Och det kommer vara minst lika svårt att vinna i Kinnarps Arena den här säsongen som det var förra säsongen. Speciellt om stämningen på ståplats fortsätter som i går. Jag tycker att trycket var riktigt bra i stort sett hela matchen.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att nämna hjälten Per Gustafsson. Förra året gjorde han tre mål på hela säsongen. Nu går han in i premiärmatchen och gör lika många. Underbart!

Tankar inför premiären

I dag är det premiär. Mycket är sig likt om man jämför med premiären förra året. HV och Frölunda startar ett par dagar tidigare än alla andra lag och möts i Kinnarps Arena. HV har i stort sett samma lag som förra året, men det är ingen hemlighet att laget är en aning försvagat. Alla som påstår annat är enögda och vill inte se sanningen.

Jag ser dock inte det som något problem. HV är inte det enda laget som har tappat spelare. Det jag är mer oroad för är hur mycket spelarna som firade SM-guld i våras vill vinna igen. Alla vet hur mycket vilja betyder i ishockey. Det är det som kommer avgöra hur säsongen blir. HV har möjlighet att försvara sitt guld, men lyckas de inte ta fram drömmen så kommer det inte att ske.

Oavsett hur det går den här säsongen så kommer jag att vara med till slutet, och jag kommer som vanligt offra både blod, svett och tårar för HV. Men jag kan tyvärr inte ändra på att jag fortfarande, fem månader efter guldkvällen, känner mig en aning tom inombords.

Jag hoppas att det ändras under resans gång.


Den senaste veckan

Det har hänt en del sen jag skrev senast.

* HV spelade en match mot Färjestad i Linköping, som de vann efter att Puistola avgjort i förlängning.
 
* HV kom femma i Nordic Trophy, som för övrigt är ett dåligt påhitt om ni frågar mig.

* Jag var i Malmö och såg HV vinna med 4-3. HV gjorde en dålig match och låg under med 2-0 efter första perioden.

* Mattias Tedenby gjorde både sitt första och andra försäsongsmål i onsdags. Han har inte imponerat på mig på hittills.

* En junior vid namn André Petersson, Tedenbys lekkompis i J-20, gjorde debut i A-laget och firade det med ett mål.

* Jönköpings-Posten har kommit ut med en "HV-bilaga" inför säsongen. Varenda krönikör i tidningen sågar HV.

* Frölunda har blivit mitt nya "hatlag" eftersom de får så mycket uppmärksamhet. Guldet är fortfarande i Jönköping. Glöm inte det.

Ett besök i "guldarenan"

Cloetta Center, HV71:s

I går var jag i Cloetta Center i Linköping för första gången sedan guldet hämtades hem. Vi skulle till Stångebrohallen för att se HV - Kärpät, och jag gick upp på bortastå i CC för att uppleva gamla minnen. I ett svagt ögonblick i finalserien i våras, förmodligen inför den sjätte matchen, så sa jag att om HV vinner guld i Cloetta Center så ska jag älska den hallen för evigt.

Dessutom fick jag se den första segern för den här säsongen. HV vann mot finska mästarna med 2-0. Jukka Voutilainen gjorde som vanligt mål och Stefan Liv höll nollan. Det var ungefär 100 personer totalt som var där och tittade. Jag har aldrig varit på en sån folktom match.

HV71 - alltid, oavsett

I måndags var jag i Göteborg och såg en fotbollmatch. Jag är helt neutral när det gäller fotboll men min vän tvingade på mig en IFK-halsduk. Det tog emot i mitt HV-hjärta att stå med ett annat lags färger, även fast detta inte hade något med hockey att göra.


Trots att fotboll och hockey är två helt olika sporter så förstår jag inte hur man kan hålla på ett lag i fotboll och ett i hockey. Jag själv skulle inte klara det. Jag kan inte stå och skrika "hata Göteborg!" på ståplatsläktaren i Kinnarps Arena, för att sedan åka till Göteborg och sjunga "kustens vackra stad" när jag är på en IFK-match.


Det lustigaste av allt är de personer som håller på HV i hockey och exempelvis Djurgården i fotboll. Djurgården fotboll är för mig exakt samma sak som Djurgården hockey. Djurgården som Djurgården liksom. Det är samma klubb.
 

Hur kan man "hata" Djurgården när de intar Kinnarps, men älska dem när de sparkar på en boll? Hur kan man ha en Djurgårdsflagga på väggen när man håller på HV71?

Jag är enbart HV71. Inget annat lag får plats i mitt hjärta.




Äntligen en vinst!

Efter en hel del motgångar den här försäsongen så blev jag positivt överraskad i går när HV vann i Karlstad med 4-2. Det känns tråkigt att behöva skriva att jag blev överraskad, men att vinna mot Färjestad trodde jag inte skulle hända efter de dåliga matcher som HV gjort hittills i Nordic Trophy. 4-0-förlusten mot Frölunda i fredags blev jag nästan chockad över. Att förlora är en sak men 4-0 ska man kunna undvika.

Jukka Voutilainen gjorde två mål i går. Jag tycker det är så roligt när det går bra för HV:s finnar. Jag har alltid varit förtjust i dem. En annan spelare som gjorde mål i går var Johan Davidsson. Det var om omöjligt ännu roligare eftersom det var hans första på försäsongen.

Som vi bestämt innan så betyder inte träningsmatcher något, men jag måste ändå erkänna att en vinst alltid gör mig på gott humör - oavsett om det är en träningsmatch eller seriematch.


RSS 2.0