HV71-bloggen

För tillfället orkar jag inte skriva något vettigt om varken gårdagen, slutspelet eller säsongen i sin helhet, men det kommer. Jag vill i alla fall passa på att gratulera Färjestad till SM-guldet. De var tyvärr bättre än HV i finalen och är värdiga vinnare. De vann grundserien vilket tyder på att sett till hela säsongen har de varit det bästa laget. Jag tycker dock att 4-1 i finalserien är en aning missvisande. HV var värda åtminstone en till seger.

Jag är som jag skrev i natt otroligt stolt över HV. De krigade ända fram till slutsignalen och har så gjort hela slutspelet. Det här laget kommer alltid att bli ihågkommet med ett ord - hjärta. Det kan ingen ta ifrån dem. Det var inte många som trodde att HV skulle stå i final i höstas när de var nere och vände på kvalplatsen. Inte heller när de låg under i både kvarts- och semifinalen. De klarade inte av att vända en tredje gång, men de gjorde sitt bästa och det ska de ha all heder för.

HV föll med flaggan i topp. Vi är inga förlorare - vi vann ett silver!

Hemma från Karlstad med ett SM-silver. Svårt att beskriva i ord hur det känns att förlora en SM-final och bevittna ett fullsatt Löfbergs Lila Arena fira guldet. Jag är dock otroligt stolt över mitt HV. De kämpade in i det sista och gav aldrig upp. De är guld värda.

Mer kommer senare. Nu vill jag sova.

Två matcher har hunnit spelas sedan jag skrev senast. Man kan ju tycka att i slutspelstider så bör man ha hur mycket som helst att skriva om, och det är i och för sig sant, men man har näst intill aldrig tid - och när man väl har tid, då passar man på att vila och orkar inte älta alla dessa matcher. Därav sporadiskt bloggande från min sida.
 
I fredags åkte jag som sagt till Karlstad och såg HV förlora med 4-1 efter två mål i öppen kasse. HV var så nära men ändå inte. Lördagen spenderade jag i Kinnarps Arena för att hjälpa den fantastiska tifogruppen att tillverka söndagens tifo. Det var det snyggaste tifot hittills, grymt lyckat.

I går var det match i Kinnarps Arena och Färjestad vann med 3-1. Också där gjordes ett mål i öppen kasse. Den här helgen har det alltså spelats två målmässigt jämna finaler, men Färjestad har gått segrande ur båda. Nu leder de med 2-1 i matcher och två dagar i Karlstad väntar.

Det känns extremt tungt just nu och livet kommer gå under om HV förlorar den här SM-finalen. Calle Johansson verkar dock tro på HV. I går när jag, hyfsat nedstämd, stod och plockade bort alla flaggor från sittplats efter matchen, försökte han muntra upp mig genom att skrika "vi ses på fredag!". Det gjorde mig faktiskt en aning mer hoppfull.

Som så många gånger tidigare detta slutspel får jag väl åter igen skriva vi ger aldrig upp.

Foto: NBS Tifo

Resultatet av gårdagens tifo i Kinnarps Arena blev så här. Den här gången bildade sittplats "2009" med guldark, och ovanför det hängde en banderoll där det stod "Vi längtar efter ännu en guldfest". Det hela blev riktigt snyggt om ni frågar mig.
 

För övrigt så delade gårdagens matchsponsor Norrporten ut en check på 10.000 kronor till North Bank Supporters som tack för den här säsongen. Det är en present som vi borde vara väldigt stolta över. Sittplats visade även sin uppskattning genom att ge klacken en stående ovation under utdelningen. Stort!

Fan vad skönt! HV vann den första SM-finalen med 4-1. Ett något oväntat resultat. Visst trodde jag på en HV-seger, men en så klar seger hade jag inte räknat med. När Färjestad reducerade och det stod 2-1 var jag lite nervös, men annars tycker jag att HV hade matchen under kontroll bortsett från de allra första minuterna. Hela matchen var för övrigt mycket underhållande.

Det så kallade "Monstret" i Färjestads mål släppte in fyra mål. I stället var det Stefan Liv som var ett monster. Han har varit grym i det här slutspelet och som vanligt blir han bättre ju mer matcherna gäller. Han fick även väldigt bra hjälp av hela laget. HV spelade uppoffrande och stabilt, vilket de även gjorde de sista matcherna i semifinalserien. Det känns som att HV äntligen har hittat ett spel som fungerar. Matcherna framöver kommer dock bli svårare och svårare, så det enda som gäller är att bli bättre för varje match.

Det känns så jävla underbart att HV visade alla som tvivlat att de är något att räkna med i den här finalen. Nu när första vinsten är avklarad kan jag slappna av fram till i morgon då vi åker till Karlstad. Jag började längta redan när slutsignalen gick i går. Det kan väl inte finnas något bättre än det här?

I kväll är det alltså dags! Jag var som sagt på plats i Kinnarps Arena redan kl. 9 i morse för att fixa med kvällens tifo. Det kommer bli en aning kaxigt men bra. Nervositeten har smygit sig på mer och mer och frågan är hur jag ska överleva fram till matchstart. Två långa timmar kvar.

Jag tror att det väntar riktigt underhållande matcher i finalserien. Det finns inget roligare lag att möta än just Färjestad, och ända sedan HV vann mot dem i finalen 2004 så har jag velat möta dem igen. Jag tror även att det inte kommer spela någon roll om man har hemma- eller bortaplan, och tidigare statistik kommer definitivt inte vara till någon nytta. Nu börjar båda lagen om på noll och det kommer bli en tuff kamp om bucklan. Jag tror att HV kommer försvara sitt guld.

NU KÖR VI! GULDET SKA STANNA!

Jag är imponerad över Färjestads segersvit och deras enkla resa mot finalen. Det kan dock lätt glömmas bort vilket motstånd de har haft. All heder till Brynäs och Skellefteå, men innan säsongen började var detta två lag som var mer eller mindre kvalseriemässiga enligt vissa. Det var en bragd av Skellefteå att över huvud taget ta sig vidare till semifinal.

Visserligen så är jag en aning enögd, men jag anser att det är en viss skillnad på att möta HV. Dessutom ser jag det inte som en stor nackdel att HV har spelat fler matcher än Färjestad. Förra året var samma snack uppe när HV mötte Linköping. De sistnämnda hade utklassat allt motstånd till finalen och vilat en hel del, men när det väl gällde så spelade inte det någon roll.

Räkna inte ut HV!

HV leder med 3-2 i matcher över Frölunda, men allt är inte på topp här i Jönköping. David Petrasek, som varit HV:s bästa back under hela slutspelet, har spelat färdigt för den här säsongen. Han fick ett skott på handen i torsdags och måste opereras. Ett stort avbräck för HV, speciellt eftersom HV därmed bara har fem backar som är skadefria. Både Gustafsson och Torp har nämligen stått över ett antal matcher. Torp spelar dock eventuellt i dag.

När Davidsson var skadad så var Petrasek tillfällig lagkapten. Nu när Davidsson återvänt så är det alltså Petrasek som får se matcherna från läktaren/båset. På tal om Davidsson så känns det förstås underbart att ha honom tillbaka på isen. Jag tror att hela laget känner en stor skillnad sedan han återvände. Han var verkligen värd 4-1-målet som han gjorde i torsdags.

Till sist får jag passa på att tacka Petrasek för en bra säsong.

Jag är så jäkla imponerad! HV har på två dagar kvitterat och vänt semifinalserien till 3-2. Visst trodde jag att de skulle vinna en av matcherna i Göteborg den här veckan, men båda kändes nästan för bra för att vara sant. Nu blev det så, och jag känner mig så oerhört lättad att jag inte kan beskriva det i ord.

10-2 i målskillnad på två matcher i Scandinavium känns osannolikt med tanke på att HV tidigare inte vunnit en enda match där den här säsongen. Men egentligen borde jag inte vara förvånad eftersom jag vet vilken styrka som finns i detta lag.

Det finns egentligen hur mycket som helst att säga efter dessa fantastiska dagar i Göteborg, men eftersom jag varken har mer tid eller ork så lyfter jag i stället bara på hatten och tackar HV för att de, i mina ögon, är världens bästa lag. Oavsett hur det här slutspelet slutar så kommer jag minnas det med stolthet. Först vändningen mot Timrå och nu detta.

Underskatta aldrig HV71!

Två matcher i Göteborg och Scandinavium väntar. HV måste vinna minst en av dem för att inte säsongen ska vara över. Tidigare säsonger har HV fått en hel del vinster med sig därifrån, men den här säsongen har de inte lyckats vinna där ännu. Flera av matcherna har dock gått till förlängning.

Det finns egentligen inte så mycket mer att säga inför kvällen. HV måste helt enkelt ta fram det sista och bara köra. Jag kommer att stanna i Göteborg efter kvällens match så det blir förmodligen inte mer uppdatering förrän tidigast i morgon kväll efter semifinal 5, då jag är åter i Jönköping.

Jag är förberedd på dryga göteborgare, hemmakära domare och allt som hör därtill.

HV förlorade även match 3. Jag är inte alls nöjd med deras prestation. I den första halvan av matchen tycker jag att det var HV:s match och de skapade mängder med chanser som de borde ha gjort mål på, men när det väl gällde var det Frölunda som höjde sig ett snäpp och vände på matchen. När Frölunda tagit över ledningen var HV aldrig riktigt nära att kvittera.

I tredje perioden såg HV faktiskt tröttkörda ut. Det känns lite oroväckande, men förhoppningsvis var detta bara tillfälligt. Jag tror dock att om HV ska klara av att vända den här semifinalserien så kommer Johan Davidsson behövas på isen och inte i båset. Under längre period håller det inte att ha Elitseriens bästa spelare på sidan av isen. HV behöver sin lagkapten.

Nu måste HV ta fram den lagmoralen de visade att de hade när de vände underläget i kvartsfinalen och göra om samma bedrift. De ligger visserligen inte under med 3-1 i matcher den här gången, men det känns förstås jobbigt ändå eftersom HV måste vinna inte bara en, utan två, matcher i Scandinavium. En arena de inte vunnit i den här säsongen.

Trots att det känns tungt just nu är jag övertygad om att den här semifinalserien kommer att gå till sju matcher. HV kommer aldrig ge upp. Vinst i morgon och sedan är allt som det ska.

En ny vecka är här och den kunde inte starta bättre än med semifinal 3 i kväll. Jag måste väl dock först skriva lite grann om lördagens match, som slutade med en 2-1-förlust för HV.

Jag tycker att HV gjorde en hyfsad match. Det var jämnt fram tills Frölunda gjorde två snabba mål i powerplay i den andra perioden. Trots allt så var HV med i matchen ända in till slutsekunderna då de fick in en reducering med två minuter kvar. Tyvärr så räckte det inte och nu står det 1-1.

Det som ställer till det för HV är alla utvisningar som de drar på sig. De är slutspelets överlägset mest utvisade lag, och ju längre man går i slutspelet desto bättre blir motståndarna på att ta tillvara på lägena de får i powerplay. Det kommer inte att hålla i längden. Utvisningarna måste minska och samtidigt måste HV så klart bli bättre på att ta tillvara på sina egna chanser.

Sedan ska det väl också tilläggas att domaren var väldigt hemmakär just i lördags. Det spelar inte någon roll vilken domare man har i Scandinavium, Frölunda kommer alltid bli favoriserade på sin hemmaplan. Och publiken kommer alltid att uppträda smått efterblivet. Hur kan folk påstå att göteborgare är ett trevligt folkslag?