Välkommen hem!
*****
Ikväll kl. 21.25 landar Lance Ward på Axamo flygplats i Jönköping. Det är andra gången han återvänder till HV. Efter hans första säsong i HV lämnade han laget, men ångrade sig och kom tillbaka innan han ens hann spela en enda match med sin nya klubb. Den här gången har han varit borta i ett år och kommer alltså tillbaka ikväll. Jag hoppas att han är här för att stanna i många år framöver.
Äntligen! Välkommen tillbaka, vår hjälte.
Tredje raka vinsten
HV vann även sin tredje match och leder fortfarande serien. Jag tycker dock inte att de spelade speciellt bra igår. Det är starkt att vinna med 4-2 på bortaplan trots att man inte är på topp. Gårdagens match påminde mig lite om guldsäsongen, när HV:s styrka var att de kunde vinna trots att de ibland spelade lite sämre. Förra säsongen var det precis tvärtom, då förlorade de istället dessa matcher.
Stefan Liv var som vanligt bra och Oscar Sundh visade att han är otroligt duktig i boxplay. Jukka Voutilainen gjorde två nya mål och är nu uppe i fem mål på tre matcher. Bra för hans självförtroende. Nichlas Torp gjorde däremot en hel del misstag. Fortsätter han så lär det bli lätt för Janne Karlsson att peta honom och låta Grillfors ta hans plats. Men jag gillar egentligen Torp och hoppas att han rycker upp sig.
Lite komiskt att Vinnerborg behövde ta hjälp av videodomaren två gånger. Alla minns ju vad som hände senast, så förtroendet för Rögles personal är inte på topp. Men å andra sidan vågar de väl knappast göra om samma misstag igen.
Det enda jag har att klaga på är Rögles andra mål, då det stod typ 20 spelare i målgården när de sköt in pucken. Liv låg inne i målet och kunde inte göra någonting. Märkligt att Vinnerborg godkände det kan man ju tycka.
Hur som helst, underbart med tre poäng. Jag ser fram emot fortsättningen på säsongen.
Rögle "spark" BK vs. HV
Det ska bli kul med match igen och jag känner på mig att HV kommer ta sin tredje vinst. Daniel Grillfors är tillbaka efter en lång frånvaro och Johan Lindström som varit sjuk är också redo att spela. Grillfors kommer nog bara spela sporadiskt idag, men sedan ska det bli intressant att se vilken plats han kommer ta. Lance Ward anländer ju dessutom på tisdag och då har HV åtta backar.
Om en timme åker vi. Vi hörs ikväll!
Ängelholm och Malmö Arena
På tal om arenor så var jag i Malmös nybyggda arena på försäsongen. Den var mäktig invändigt, men på utsidan var den en stor besvikelse:
Hemmapremiären avklarad
Det finns en del att klaga på efter sex insläppta mål, men HV vann ju och det är det viktigaste. Det är såklart positivt att de vände matchen och att de gjorde hela sju mål. Powerplay var dessutom fortsatt bra. Däremot spelade HV uselt boxplay idag och släppte in fem av sex mål där. Hoppas verkligen på bättring.
Jag höll för övrigt på att dö i slutminuten när Djurgården tog ut målvakten och satsade på kvittering. Det har gått två matcher och man är redan nära en hjärtinfarkt. Var ska detta sluta?
ÄNTLIGEN TORSDAG!
Djurgården imponerade på försäsongen och vann Nordic Trophy, vilket var en liten skräll. Jag tror alla hade tippat på att något av "storlagen" skulle vinna. De bjöd bland annat HV på ett väldigt bra motstånd i Nässjö när HV till slut vann med 3-2. Det är i och för sig svårt att säga om träningsmatcher spelar någon roll när serien börjar, men jag tror i alla fall att Djurgården kommer att vara bra i år. Jag känner på mig att de blir årets överraskning.
Det ska bli sjukt kul med match i Kinnarps igen. Jag har längtat ända sedan matchen i måndags var över. Jag har fått tillbaka den riktiga "hockeykänslan" som stundtals saknades förra året, då jag var ganska mätt efter guldet.
Johan Lindbom
Det är facinerande vad ett litet ögonblick kan påverka hur hela ens liv ser ut. Hade inte Johan Lindbom gjort det där målet i förlängningen hade inte jag hållit på HV och därmed hade jag inte ens bott i Jönköping. Undrar vad jag hade ägnat mina dagar åt och var jag hade bott?
Ett litet mål gjorde att jag hamnade här. Vilken slump.
Imorgon är det hemmapremiär. Jag längtar.
Nu är det igång!
HV körde över Linköping med 6-2 i premiären. Jag var på plats i Cloetta Center men såg som vanligt inte mycket av matchen. I Linköping ska man vara glad om man ser halva planen. Fast det kvittar egentligen, det är ju själva upplevelsen som är det härliga med hockey.
Det känns jäkligt skönt att HV fick en bra start på säsongen. Förstakedjan producerade, powerplay var fantastiskt och även boxplay fungerade bra. Stefan Liv var som vanligt grym i målet. Jukka Voutilainen kommer göra sin bästa HV-säsong hittills, tror jag. Han har sett bra ut på försäsongen och redan efter fyra minuter igår så hade han gjort två mål. Jag tror att vår nya, fina tvåpinnsflagga där Jukka kysser klubban har en del i det hela.
Nu är det igång och det kommer bli en fantastisk säsong. Tack HV för att ni bjöd oss på en rolig premiärmatch. Jag älskar hockey!
Guldet ska hem!
Jag tror stenhårt på HV den här säsongen. Frölunda kanske har de bästa spelarna, men HV har det bästa laget. Den här säsongen ska vi ta tillbaka guldet!
HV71 vs. Linköping
Ikväll är det dags! HV71 börjar säsongen med en bortamatch mot Linköping. Jag kan inte tänka mig en bättre premiär än att åka till Cloetta Center och möta dem.
Det känns alltid ovisst inför en premiär. HV har gjort en fullt godkänd försäsong, men man vet aldrig vad träningsmatcherna spelar för roll när serien drar igång. Jag var i Göteborg i torsdags och såg bottennappet mot Frölunda där HV förlorade med 5-1. HV var ärligt talat totalt utspelade näst intill hela matchen. Men några veckor tidigare vann HV med samma siffror mot Frölunda, så det går nog inte att bedöma något utav det.
Det har inte gjorts några större förändringar i laget jämfört med förra året och det är bara två spelare som man kan kalla riktiga nyförvärv - Oscar Sundh och Janne Niinimaa. Per Ledin och Lance Ward är ju återvändare och André Petersson har plockats upp från juniorlaget.
Det känns bra att laget är intakt och att de unga spelarna som exempelvis David Ullström och Simon Önerud har en given plats.
Sju timmar kvar, sen är det dags.
Säsongspremiär
Förra säsongen var konstig. Det gick upp och ner för HV och det var många som inte trodde att de skulle klara av slutspelet. Men när vi summerade säsongen så stod de ändå där med ett silver. Jag känner fortfarande frustration när jag tänker tillbaka på finalförlusten. HV var så nära men ändå så långt borta från ett nytt guld.
Den största besvikelsen var inte den sista matchen, utan matchen innan det, när HV ledde med 2-0 men till slut förlorade i förlängning efter att Voutilainen missat en straff. Jag har aldrig upplevt en sådan besvikelse. Trots det är jag ändå stolt över silvret och kommer alltid att minnas hur mycket hjärta HV visade under hela slutspelet.
Nu är det dags att lägga det bakom oss och blicka fram emot den nya säsongen som startar imorgon. Det känns även som att det är dags att dra igång bloggen igen. Hoppas att ni orkar följa med en säsong till!
