HV71-bloggen

Nu är det mindre än ett dygn kvar innan SM-final 1. Jag känner hur paniken inför det som komma skall kommer krypandes. Jag tänker på finalen 24 timmar av dygnet, har svårt att sova och går ständigt runt och oroar mig för hur det kommer gå. Lyckan över att ha tagit sig till final har lagt sig. Det är förstås otroligt kul att vara där, men det är svårt att njuta av det när man är mitt uppe i det eftersom rädslan för att förlora är så stor. Man vill bara att allt ska avgöras på en gång så att man slipper ovissheten.

Det kändes helt annorlunda förra året. HV kom "bara" fyra i grundserien och säsongen hade varit upp och ner. Jag hade inte räknat med en final då, även fast jag såklart hoppades. Dessutom var HV mer eller mindre uträknade i både kvarts- och semifinalen, där de låg under i båda matchserierna. Att gå till final förra året kändes därför som en bonus, och trots att det var oerhört jobbigt att förlora den så kan man i efterhand känna sig stolt över silvret med tanke på hur säsongen såg ut.

I år har HV varit favoriter sen omgång 1 och ledde serien i 51 av 55 omgångar. Det skulle kännas betydligt värre om det skulle bli så att de förlorade den här finalen. Det går bara inte. Känslan är densamma som 2008 när HV vann mot Linköping och precis som då hoppas jag att hela Jönköping kommer hjälpa dem fram till det välförtjänta guldet.