Hemkommen från Timrå
Jag är förvånad över hur hysteriskt nervös jag faktiskt var under matchen. Jag brukar kunna hålla mig hyfsat lugn, och det var trots allt "bara" första matchen i en kvartsfinalserie, men jag kände mig väldigt uppjagad. Härlig känsla dock som bara kan infinna sig i ett slutspel.
Trots att det förstås var tungt att sätta sig i bilen och åka genom halva Sverige direkt efter en förlust så var det lätt värt det. Nu ser jag fram emot lördag och därefter återvänder jag till Timrå på måndag. Men först och främst är det dags för lite sömn.
Guldet ska stanna!
Det känns overkligt att den här dagen är här. I dag drar slutspelet åter igen igång, efter en säsong som innehållit både mot- och medgångar. För ett år sedan gick HV in i slutspelet som storfavoriter och det var bara guld som gällde. Till slut stod de där i Cloetta Center den 18 april med guldmedaljerna runt halsen. De klarade uppgiften och jag har aldrig varit så stolt och glad i hela mitt liv.
Den här gången känns det lite annorlunda att gå in i slutspelet, även om målet självklart är att försvara guldet och göra så att bucklan stannar i Jönköping där den hör hemma. Jag känner mig på ett sätt lugnare i år än förra året. Det enda jag kräver är att HV gör sitt bästa i alla matcher och kämpar för namnet på tröjan, staden och alla oss supportrar.
Jag kommer att spendera dagen i en bil på väg till Timrå. Vi hörs när jag kommer hem igen, förhoppningsvis med en seger och därmed ett steg närmare en semifinal.
Guldet ska stanna i Jönköping!
Tack, Frölunda!
Det blev alltså Timrå som "blev över" och är det lag som HV ska möta. Trots att jag som sagt tror de är farligare än Luleå så känner jag mig väldigt nöjd och glad. Det är så mycket roligare att möta Timrå än Luleå, och extra roligt att det blir en repris på semifinalserien förra året. Jag har många fina (och mindre fina också visserligen) minnen därifrån, där jag spenderade mycket tid under semifinalveckorna. Nu är det dags att återvända inom kort!
Så tack, Frölunda, för att ni valde Luleå.
Valvaka
Om en halvtimme sker kvartsfinalvalet i Hockeykväll och det verkar mer eller mindre klart vilka lag som får möta varandra. Tråkigt att det är så uppenbart men samtidigt så har det väl knappt varit spännande något år?
Det verkar som att HV får möta Luleå i kvartsfinal. Jag tror att Luleå passar HV bättre än vad Skellefteå och Timrå gör eftersom HV har haft ganska svårt mot de två sistnämnda i grundserien. Däremot vill jag inte ha Luleå på grund av den anledningen att det är så förbannat jävla långt härifrån. Det innebär att det tyvärr inte kommer finnas möjlighet att åka upp och se alla kvartsfinaler på plats. Precis som förra året då HV mötte Skellefteå i kvarten.
Men som sagt, sportsligt sett så är nog Luleå en bra motståndare för HV.
Fjärdeplatsen till HV
HV kämpade in i det sista för andraplatsen och gjorde det de skulle, det vill säga vann sin sista match, men tyvärr räckte det inte. Efter första perioden låg de tvåa eftersom både Linköping och Frölunda låg under, men som jag misstänkte vände de sedan och därmed slutade HV fyra i tabellen. En fjärdeplats som hade kunnat vara en andraplats om inte Rögle fullkomligt stulit minst en poäng från HV i omgång 38 nere i Ängelholm. Oerhört tråkigt och skamligt att en sådan sak delvis bidrog till avgörandet. Samtidigt får HV förstås skylla sig själva att de inte plockade mer poäng.
Jag gillar inte Rögle och jag hoppas att de åker ur och aldrig mer återvänder till Elitserien. Det känns inte mer än rätt att verkligheten hann ikapp dem till slut efter att ha överpresterat kraftigt i inledningen av säsongen. Ni minns väl när de låg etta i tabellen? Vilket skämt.
De "riktiga" topplagen var en aning trögstartade men vaknade sakta men säkert. Nog för att serien var jämn och avgjordes in i det sista, men det är knappast en slump att de fyra storlagen finns på topp 4 ännu en gång. Det känns som att ordningen är återställd. Jag tycker inte att det var roligt när alla underdogs tog över och fanns uppe i toppen.
HV71. vs Spark BK
Den här säsongen har varit jävligt konstig med både upp- och nedgångar. Jag är stolt över att HV, trots den rätt dåliga inledningen, finns bland topplagen ännu ett år och att de har visat att de fortfarande är att räkna med. Jag hoppas och tror att de avslutar grundserien på bästa sätt, sedan är det dags att se fram emot det kommande slutspelet.
Allt i egna händer
I dag väntar dock en tuff match mot Färjestad i Karlstad. Det är alltid svårt att vinna där uppe, men kanske ännu svårare just nu eftersom Färjestad som vi alla vet har imponerat den senaste tiden. Även om HV teoretiskt sett har en chans att ta hem seriesegern så ska det till ett mirakel för att de ska kunna ta igen målskillnaden som skiljer lagen åt. Men detta kan också vara en fördel inför kvällens match eftersom Färjestad inte har så mycket att spela om till skillnad från HV, som måste se upp för Luleå, Frölunda och Linköping som är farligt nära poängmässigt.
Jag kommer vara på plats i Karlstad och skulle bli överlycklig över en seger.
Säsongens viktigaste match
Brynäs är mer eller mindre klara för slutspel och jag tror därför att de känner sig rätt nöjda med sin situation. Det kan vara HV:s räddning. Förhoppningsvis utnyttjar de det, för detta är lätt säsongens hittills viktigaste match. Om HV hamnar fyra i tabellen, som de som sagt ligger nu, så får de inte ens välja lag i kvartsfinalen. Det vore inte ett roligt scenario att få det lag som "blir över".
Heja HV!
Adjö till seriesegern
Det värsta av allt är att HV till och med kan mista sin topp 4-placering. Just nu kan de sluta på allt mellan tvåa och femma i serien. För tillfället ligger de trea eftersom Luleå gick om dem i går. Det känns jävligt bittert. Jag köper inte snacket om att det räcker att komma bland de åtta bästa, för fördelen att välja lag kan avgöra ett helt slutspel. Jag menar, det är en viss skillnad på att möta Brynäs och Frölunda i en kvartsfinal.
Det är bara att gratulera Färjestad till seriesegern och koncentrera sig på att ta tillbaka andraplatsen. Jag kommer allvarligt talat skämmas om HV hamnar bakom Luleå i tabellen.
Besviken, sur och nedstämd
HV har haft svårt för Frölunda den här säsongen. De tre senaste matcherna har de förlorat mot dem i förlängning. Därför hoppas jag verkligen att de inte kommer mötas i slutspelet, trots att det vore härligt ur supportersynvinkel. Men å andra sidan så brukar man inte kunna lita på grundseriens statistik i slutspelet. Det har vi fått bevis på ett antal gånger.
Till sist: Tack Frölunda för att ni förstörde helgen.
Inför HV71 - Frölunda
Till matchen i kväll då. HV möter Frölunda på hemmaplan. Jag minns inte ens senast jag var nervös inför en match (förmodligen guldmatchen förra året), men nu börjar nerverna göra sig påminda. HV måste som sagt vinna. Om de inte gör det betyder det inte bara att seriesegern känns allt längre bort, det betyder också att Frölunda närmar sig nerifrån, vilket kan innebära att HV till slut halkar ner en placering. Det får inte hända.
Nu är det dags att ta över förstaplatsen! KÄMPA HV!
3 underbara poäng
Gårdagens match mot MODO gick lättare än förväntat. Matchen kändes oavgjord redan när HV gjorde 3-0 i den första perioden. Tyvärr bjöd de in MODO i matchen efter ett litet tveksamt försvarsspel, men det ordnade upp sig och HV vann till slut med 6-4. Faktum är att HV brukar spela bra i Swedbank Arena och gör ofta många mål där uppe. HV har aldrig förlorat i den arenan i grundserien sedan den invigdes för 2½ år sedan.
Foppa spelade inte, men inte stoppade det honom från att vara matchens fokus. Mitt under pågående match, en av säsongens viktigaste, har han en presskonferens där han meddelar att hans säsong är över efter totalt två matcher. Skit i matchen liksom, det viktigaste är ju givetvis att meddela att Foppa avslutar säsongen. Det kunde absolut inte vänta till matchen var slut. Bra gjort MODO.
Det roligaste av allt var MODO-spelarnas uttalanden om att Foppas avhopp inte påverkade dem alls. När Foppa spelar, spyr de ut lovord om honom, om hur fantastisk och viktig han är för laget. Men samtidigt spelar det tydligen ingen roll om han inte spelar?
Nu skiter vi i Foppa. HV vann och det är det enda som spelar roll.
HV71 vs. Foppa
I kväll spelar HV som sagt ännu en match uppe i Norrland. Den här gången mot MODO, ett lag som jag de senaste åren avskytt. Det hela bottnar i guldet som de helt oförtjänt vann för två år sedan. Det gör dessutom inte saken bättre att Foppa numera huserar där och att MODO därmed är det enda laget man får läsa om i tidningarna. När Foppa är på isen så kvittar ju alla andra matcher. I kväll, oavsett vinst eller förlust för HV, får vi väl därför enbart läsa om Foppas fot höll eller inte.
I kvällens match bänkar Kenta enligt den innehållsrika HV-sidan "HVfantasten" Nichlas Torp och David Ullström. Ett märkligt val anser många, inklusive jag. Torp och Ullström har nämligen varit två av de bästa spelarna de senaste matcherna. Främst i lördags mot Skellefteå. Många är alltså irriterade över detta, och det förstår jag, men å andra sidan så är det jävligt onödigt att kritisera INNAN matchen. Det enda som egentligen spelar roll är ju att LAGET vinner, sen skiter jag fullständigt i vilka som spelar. Bättre att spara eventuell kritik när vi vet om det är befogat.
Dags att visa vilja, och framför allt sända en passning till Karlstad så att värmlänningarna blir medvetna om att de inte ska ta ut någon serieseger i förskott.
Upp till bevis!
I lördags förlorade HV som ni vet mot Skellefteå. Det var kort och gott en dålig match av HV, och det som gör det ännu värre är att Skellefteå inte heller var särskilt bra - ändå lyckades inte HV vinna. Jag mår dåligt över det faktum att om HV vunnit de två senaste matcherna som de mer eller mindre gett bort, så hade de varit många steg närmare en serieseger än vad de är nu. Det känns liksom så onödigt att de inte tog tillvara på chansen att gå om Linköping nu när den berömda silverklubben som vanligt rasat ihop när allvaret närmar sig.
Nu kanske chansen är förbrukad. Färjestad verkar till exempel ha kommit igång ordentligt. Jag är på tal om det definitivt mer orolig för Färjestad än Linköping när det gäller konkurrenter till guldet. Alla vet att Linköping inte är några vinnarskallar. Men hur som helst, i dag när HV möter MODO på bortaplan så är det upp till bevis.
Svårslagna HV
*****
På väg ut ur arenan råkade jag höra en Timrå-supporter som filosoferade. "Det är starkt att matcha HV som är så pass bra", sa han till sin vän. Kul att Timrås supportrar är nöjda med en poäng mot HV. Snacka om respekt för svenska mästarna.
*****
Det spred sig snabbt i E.ON Arena att Peter Forsberg gjort mål för MODO ett par mil därifrån. Jag hade kunnat tycka att det var kul OM DET INTE VORE ETT SÅNT JÄVLA TJAT OM DET. Jag är så fruktansvärt trött på att läsa om Foppa hit och Foppa dit. Visst, jag vet att han är "störst", att han är fantastisk och allt det där, men det måste väl finnas någon gräns. Inte konstigt att halva Sverige hoppas att han lägger av, i längden blir det för mycket.
Debutant-dag
Vi ses i Timrå!
Kampen om seriesegern
I morgon drar allvaret igång. HV möter Timrå på bortaplan. Finns inte så mycket att säga om det mer än att vinst är ett måste. Alla matcher som är kvar måste vinnas för att chansen till serieseger inte ska försvinna. Just nu återstår åtta omgångar och även om det bara skiljer fyra poäng till förstaplatsen så har inte HV råd att förlora. Det är dessutom inte bara pengar, ära och fördel i slutspel som står på spel för seriesegraren, laget som vinner får ju dessutom en biljett till Champions Hockey League nästa säsong. Vi hade så jävla kul sist, så det vill jag gärna uppleva igen.
Som sagt, åtta matcher innan slutspel. Nu kör vi!
Några ord om invasionen
Efter några dagars bloggfrånvaro känner jag att det är dags att meddela att jag lever och att invasionen i lördags var mycket lyckad. Den slog utan tvekan invasionen till Malmö för två år sedan. Själva bussresan var mest ett enda stort väntande på att vi skulle komma fram till destinationen. Resan upp tog ungefär fem timmar, vilket vid närmare eftertanke är helt sjukt eftersom det bara är 33 mil till Stockholm.
Väl framme tog det lång tid innan alla var på plats inne på Hovet, men det gjorde inte så mycket eftersom stämningen utanför var på topp. Vi fick gå genom Globen för att komma in på smidigast sätt. Sedan var klockan helt plötsligt 16:00 och matchen började. Vi skapade efter förutsättningarna en så bra stämning som vi kunde och jag är stolt över insatsen. HV tog som bekant tre poäng och det var det absolut viktigaste och bästa av allt.
Spelarna, som själva hade bjudit oss på en av de elva bussarna, kom efter matchen ut på isen ytterligare en gång för att visa sin uppskattning. Världens bästa lagkapten, Johan Davidsson, passade dessutom på att tacka för allt genom att hålla ett litet "tal" med mikrofon ute på isen. Stort gjort av honom - tack Johan!
Som sagt, en mycket lyckad resa med underbar stämning och tre fina poäng.
Samtliga bilder kommer från HV71.se och fotografen är Daniel Wengel.
Stockholmsinvasion
Jag och alla andra ser verkligen fram emot det här och jag hoppas innerligt på att vi åker hem som segrare både på isen och läktaren, även om det sistnämnda blir svårt. Vi ska oavsett vad göra vårt yttersta för att hjälpa HV en bit på vägen.
Vi ses i Stockholm! Kämpa HV!
Guld vs. silver
Det känns som en evighet sedan det var hemmamatch senast (även fast det bara var 1½ vecka sedan), men i morgon är det äntligen dags igen. Därefter väntar ett långt uppehåll innan nästa match i Kinnarps Arena. HV möter passande nog Linköping, och att det är en oerhört viktig match säger sig självt. Vinner HV så skiljer det bara en poäng mellan lagen, medans en förlust innebär sju poängs marginal upp till toppen.
Senast HV och LHC möttes här nere så vann LHC. Den matchen var väldigt uppmärksammad eftersom det var Andreas Jämtins återkomst till Jönköping. Sedan dess har en hel del hänt och Jämtin verkar inte ha gjort allt för stor succé i LHC. Det har varit ovanligt tyst om honom. Jag ber till Gud att han inte gör mål i morgon.
Jag vill så förbannat gärna vinna serien, så snälla, söta, rara HV - vinn för i helvete!
